De slutade snacka – och skänkte sin jacka
De tre sista dagarna före julafton la vi nio miljarder på julklappar och mat.
Och det gjorde vi rätt i.
Det är vi värda.
Vi är värda vartenda stänk av de nio miljarderna.
Men sen då?
Bör det inte finnas ett medmänskligt anslag här? Något i stil med att ”mätta de hungrande”, ”ge dryck åt de törstande”, ”klä de nakna”, ”ge härbärge åt de husvilla”, och så vidare … ?
På temat: att dela med sig till någon som inte har?
Hur är det ställt med barmhärtigheten 2012?
Finns den? I så fall hur yttrar den sig?
Går det att se den?
Går det att prata med den?
Gick ut för att reka under de långa istapparna här på Söder. Och behövde bara gå till Björns Trädgård vid Götgatan, så stod där ett gäng barmhärtiga och stampade i snön. Det var Gunilla, Susan, Monica och Eva som hade peppat sina vänner på Facebook: Kom till Björns trädgård med allt vad du har: kängor, dunjackor, tröjor, termosbyxor, mössor och halsdukar. Kom med kaffe, smörgåsar och lussebullar. Och de fyra tjejerna nickar mot det nästan renrakade bordet och säger: ”De nya jackorna och skorna tog slut nästan direkt.”
Och en bit längre bort står Pernilla och Malin och huttrar, tjejerna som startat hela den här barmhärtighetstrenden. För 14 dagar sedan la de ut sin slogan ”Sluta snacka, skänk din jacka” på Facebook och fick ihop 72 jackor på en vecka. Malins pappas bil proppades full och vid Björns Trädgård hade de turen att träffa ”Keijo”, mannen som har järnkoll på Söders alla hemlösa och som visste hur de skulle lockas till bilen lastad med feta vinterjackor av det saligaste märke. ”Det ska inte vara någon mellanhand som tar de bästa jackorna”, säger Malin. ”Det ska gå direkt till de hemlösa”.
Och i dag är Pernilla och Malin tillbaka med glögg och pepparkakor och en ny slogan: ”Nu tar vi nya tag och skänker ett liggunderlag”.
Malins pappas Landrover är full av sovsäckar och liggunderlag, men det är inte samma drag som efter jackorna.
Varför inte?
Malin och Pernilla rycker på axlarna: ”Vet inte. Men många har kanske lämnat stan. De kanske sitter inne, de är på avgiftning.”
Hur som.
Nu vet vi i alla fall, att barmhärtigheten finns. Att den finns här mitt ibland oss. Och att det går att prata med den.