Straffreformen är häpnadsväckande – kommer den att funka?
Med SD på kuskbocken har regeringspartierna nu inlett färden mot ett sämre Sverige och kraftigt utökad brottslighet. Huvudprincipen i de nya riktlinjerna är att alla fängelsestraff skall förlängas, i vissa fall till och med fördubblas. Nämligen om gärningsmannen, med en sverigedemokratisk term, kan definieras som ”babbe”, det vill säga person med svart hår och arabiskt förnamn.
Avsikten med dessa reformer är inte att minska brottsligheten utan att ”erbjuda brottsoffren ett slags moralisk kompensation”. Det senare är omskrivning för hämnd. Hämndmotivet formuleras också som att ”tillfredsställa brottsoffrens behov av upprättelse”.
Detta är en mycket gammal tankegång, gällande straffteori för drygt 3 700 år sedan i Babylon.
Jag tror det är meningslöst att försöka bemöta dessa reformplaner med ideologiska eller moraliska argument. Det vore lika verkningslöst som att försöka kritisera en nazist med argument om att judeförföljelser står i strid med såväl demokratiska grundprinciper som humanismen. Det skiter ju nazisten högaktningsfullt i.
Så låt oss ställa en rent praktisk fråga. Kommer den här häpnadsväckande straffreformen att funka? Kommer den att leda till ett bättre Sverige och minskad brottslighet?
Tag den här idén om dubbla straff då gärningsmannen är ”gängrelaterad”, vilket betyder invandrarbakgrund av viss typ. I det fall då en vit förbrytare skall dömas till 18 års fängelse för mord skulle straffet fördubblas till 36 år då gärningsmannen är ”babbe”? Den principen kommer att försvåra integrationen, just nu Sveriges allvarligaste problem. Inte ens ordföranden i riksdagens justitieutskott skulle hävda något annat. Möjligen att det tvärtom vore önskvärt.
Eller om vi nu skall fördubbla vår fängelsepopulation, vilket alla beräkningar kommit fram till? På lite längre sikt betyder det att vi skall bygga lika många nya fängelser som vi nu har i funktion. På väg dit kommer fängelserna att bli kraftigt överbefolkade. Justitieminister Gunnar Strömmer föreslår då provisoriska "modullösningar inte på fängelseområdet och möjligheten att hyra anstaltplatser utomlands”. Modullösningar betyder antagligen baracker med trippla våningssängar på fängelsegårdarna. Det är en mardröm för kriminalvården, som redan i dagens läge har svårt att nyrekrytera personal. Överbeläggning är det största säkerhetsproblemet i världens fängelser.
Höger- eller extremhögerideologerna hänvisar här till nyttan av ”inkapacitering” av så många fångar som möjligt under så lång tid som möjligt. Termen inkapacitering betyder att så länge fångarna är inlåsta kan de inte begå brott. Det är i viss utsträckning, men inte helt, sant. Fast även med viss fördröjning måste också fångar dömda med extra allt, även rastillägg för ”babbarna”, till slut släppas ut. Ju längre de suttit inne desto större blir sannolikheten att de återfaller i brott när de släpps. Därmed accelererar brottsligheten. Det är en obestridlig internationell erfarenhet.
Med berått mod, som Ebba Busch sade, skall således Sverige driva upp brottsligheten till nivåer som inte ens går att föreställa sig idag. Och detta höga pris skall vi betala för att glädja en del, men inte alla, brottsoffer med samhällets hämnd.
Det funkar alltså inte. Och därutöver finns ideologiska och moraliska invändningar.