En dvärg i världspolitiken
Lärdomarna från Natoprocessen
Sverige är en dvärg i världspolitiken.
Politiska löften är värdelösa när det gäller.
Politiker begriper inte framtiden.
Det är några lärdomar av den svenska Natohistorien. Hittills.
Redan för tre decennier sedan skrev jag en artikel, den första av flera under årens lopp med samma innebörd, om att Sverige var på väg in i Nato. Men med myrsteg.
Vi ändrade vår neutralitetspolitik, gick med i EU som har drag av säkerhetspolitik på programmet, gick med i Natos systerorganisation Partnerskap för fred (som det hette då), deltog i Natoledda insatser i andra länder, tillät och deltog i Natoövningar på svensk och annan mark, skickade en ambassadör till Nato för att nämna ett axplock av steg in i den västliga försvarsalliansens famn.
Den 18 maj förra året, nära tre månader efter Rysslands storskaliga invasion av Ukraina, gick utvecklingen i mål. Ansökan lämnades in till Natohögkvarteret i Bryssel. Vid samma ceremoni gjorde Finland detsamma. Precis som alla sagt i trettio år - om Finland går med så gör Sverige det. Vi kunde inte vara det enda landet runt Östersjön, utöver Ryssland, som inte är med i Nato.
Sedan dess har det gått 424 dagar (om jag räknat rätt). Men Sverige är fortfarande inte medlem.
Processen är omgärdad av många frågetecken. Jag ska ta upp ett par av dem här.
Fram till krigsutbrottet var fyra partier i riksdagen för ett Natomedlemskap. Fyra var emot. Drygt sju veckor senare hade två av de sistnämnda tvärvänt, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Därmed fanns en förkrossande majoritet i riksdagen för ett ja. Bara två partier, V och MP, som företrädde 13 procent av väljarna var emot.
Mest mystisk är S femöresvändning. Partiet hade nyss på sin kongress bekräftat sin negativa inställning, trots den gradvisa anpassning till Nato som pågått i flera decennier.
Dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist försäkrade att Sverige aldrig skulle gå med så länge hans parti hade makt. Men den 11 april förra året klockan 8.15 ändrade även han sig. Sade han.
Kan man tro på det? Eller var Natomotståndet bara en tunn fernissa? Allt talar för det senare och gör att man på allvar kan ifrågasätta S inställning även i andra grundläggande frågor. Hur djupt sitter ideologin?
Ett annat stort frågetecken gäller det nya avtalet mellan Sverige och Turkiet. Det ingicks i måndags under överinseende av Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.
Efteråt sade Stoltenberg att den turkiske presidenten Erdogan sagt att det turkiska parlamentet skulle slutbehandla frågan ”as soon as possible”. Vad betyder det? Tydligen i slutet av oktober.
Men det är inte det största frågetecknet. Det gäller innehållet i avtalet. Det handlar om handel, terrorist- och brottsbekämpning. Det vill säga samma saker som det förra avtalet, det mellan Sverige, Turkiet och Finland från juli förra året.
En punkt är däremot ny. Sverige ska verka för att Turkiet, som ansökte om det redan 1987 (långt före Sverige), blir EU-medlem. Men det kan inte förklara att Erdogan gått från rött till grönt ljus för Sverige i Nato.
Det är nämligen ett för närvarande lönlöst projekt. För att komma i fråga måste Turkiet uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna, EU:s medlemskrav, om exempelvis en fungerande rättsstat.
Det nya avtalet innehåller inte heller någonting om det som Erdogan vevat om i sin verbala kritik av Sverige under det senaste året, bränningar av Koranen och utlämnande av brottslingar.
Det är alltså något annat som ligger bakom Erdogans helomvändning. Men vad? Amerikanska påtryckningar och löften om att få köpa stridsflygplanet F16 tror jag. Men vet såklart inte.
Den svenska Natoansökan kan bland mycket annat också tjäna som exempel på politiskt övermod, hybris. Eller grundlösa önskedrömmar. Förra våren var det många som sade att Sverige skulle få ett snabbspår in i Nato. En del talade till och med om en process på högst 48 timmar. Så blev det alltså absolut inte.
Av den svenska Natohistorien lär vi oss hittills bland annat följande. Att inte lita på politiska löften. Att inte lita på politiska spådomar. Och att Sverige är en väldigt liten spelare i världspolitiken. Som man bara behöver bry sig om när det passar.
TRE SPANINGAR
Lönelyftet för Ulf Kristersson och regeringen 1 juli kan verka högt. Statsministerns lön ökade med 7 000 till 191 000, de andra fick 5 000 mer, totalt 150 000. Men i procent var det lägre än det normerande industriavtalet för exportindustrin. Det var 4,1 procent år ett, ministrarna fick upp till 3,8.
Kungen flaggas det normalt för två gånger per år. På en namnsdag den 28 januari och på födelsedagen 30 april. Men i år blir det ett tredje tillfälle att hissa flaggan för Carl XVI Gustaf. Regeringen har bestämt att kungens 50 år på tronen, svenskt rekord, firas med flaggning 15 september.
Lite sommarstatistik. Det finns totalt 612 000 fritidshus i Sverige. Man kunde tro att de är fler. Kommunerna med flest fritidshus är Norrtälje, Värmdö och Gotland med 26 500, 14 300 respektive 12 500 sommarstugor. I botten ligger Sundbyberg med 18 fritidshus. Undra vilka som semestrar där?
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.