Att de unga återfaller i brott är ett gigantiskt misslyckande
91 procent av ungdomarna med gängkopplingar som döms till ungdomsvård återfaller i brott.
Den dagsfärska undersökningen är ett vittnesmål så gott som något om ett misslyckande.
Researchföretaget Acta Publica har granskat samtliga 466 domar mot de 439 ungdomar som förpassades till sluten ungdomsvård mellan 2015 och 2022.
En akademisk opponent skulle möjligen ha en och annan invändning mot den 45 sidor tunna studien, vilket inte hindrar att den är ännu en tydlig fingervisning om samtidens hopplöshet.
Några siffror:
°72 procent av dem som dömdes till sluten ungdomsvård under granskningens första fyra år har återfallit i brott, varav nästan hälften åkt in i fängelse.
°En femtedel av ungdomarna har identifierade gängkopplingar. Nio av tio hade begått nya brott inom några år efter avtjänad vård. 78 procent dömts till fängelse.
Det går att se det dystra resultatet på olika sätt.
Exempelvis genom att påpeka att det inte på något vis är sensationellt, människor är aldrig så brottsaktiva som under ungdomen och du behöver inte vara kriminolog för att begripa att en 15-årig springpojke i gangstermiljö som döms för grov brottslighet löper hög risk för återfall.
Eller genom att inflika att siffrorna är mycket höga jämfört med Kriminalvårdens. Enligt den senaste redovisningen återföll 31 procent.
Ytterligare en eventuell slutsats är att återfallen i grov brottslighet bland ungdomar har börjat öka igen efter att tidigare sjunkit.
En studie som Expertgruppen för studier i offentlig miljö, ESO, nyligen publicerade indikerade en minskning av återfallen och presenterade märkbart lägre siffror än Acta Publica.
Skillnaden beror möjligen på att ESO använde måttet återfall inom tre år efter avtjänat straff. Undersökningarna är därför inte helt jämförbara.
Bland annat med tanke på att gängen tycks rekrytera medlemmar allt längre ner i åldrarna finns det skäl att tro att den nya utredningen kommer närmare sanningen än den förra.
En 18-åring kan dömas till livstid för mord. En 16-åring åker på något års ungdomsvård. Vuxna gangsters är givetvis inte omedvetna om detta förhållande.
Acta Publicas insats säger också någonting om påföljden sluten ungdomsvård.
Den skapades 1999, i en annan tid, i ett annat Sverige, utifrån en mycket god idé.
Ungdomar mellan 15 och 17 som begick grövre brott skulle hållas borta från fängelser, inte minst för att göra det lättare att förmå dem att lämna det kriminella livet.
Rapporten innehåller några iögonfallande exempel på hur det kan gå. Återfall som är välkända och som har lett till stora rubriker, men som i detta sammanhang förtjänat att rekapituleras.
Ta 17-åringen i Göteborg, som efter att ha avtjänat ett års sluten ungdomsvård efter att ha knivhuggit en man i halsen kom ut och mördade en polis.
Eller 21-åringen som för några månader sedan dömdes till 18 års fängelse för bland annat försök till mord efter att ha förmått några smågrabbar att utföra olika skjutningar och som nu har åtalats för stämpling till mord sedan en 15-åring skjutits ihjäl på en sushi-restaurang.
Som 16-åring dömdes han till sluten ungdomsvård, bland annat för grovt rån.
Bekant är även berättelsen om pojken som efter att ha avtjänat sluten ungdomsvård två gånger tillsammans med en medgärningsman sköt ihjäl en person efter ett bråk om en skuld på 2 000 kronor. 13,5 års fängelse.
Vilka slutsatser finns då att dra?
Nästan hälften av ungdomarna har tidigare i livet varit föremål för omhändertagande enligt LVU, det mest kraftfulla verktyget som finns gentemot barn.
Någonting är trasigt då tvångsomhändertagande av barn inte hindrar grov brottslighet i tidig ålder i större utsträckning än vad som är fallet.
Rapporten identifierar andra problem: polismördarens mamma vädjade till socialtjänsten om hjälp innan katastrofen inträffade, en flicka som deltog i ett kontraktsmord bedömdes några månader innan brottet begick inte behöva LVU-vård, en pojke som visserligen skulle ha vård höll sig undan myndigheterna och begick dråp med kniv.
Acta Publicas granskning är viktig, men vi vet ju redan allt det här. Politikerna vet redan allt det här.
Lagändringar är på gång. Tidigare insatser. Kraftfullare insatser. Ungdomsfängelser.
Jag har inte lösningarna, ingenting väsentligt att bidra med, mer än det banala konstaterandet att det går att vända utvecklingen, men att det kommer ta tid.
Just nu ser det inte ljust ut.
Hittills i år har tre gånger så många 15-åringar åtalats för mord som under hela fjolåret.