Första rättegången efter kravallerna i Husby
I dag hölls den första rättegången efter kravallerna i Husby.
En 26-årig man, dömd 30 gånger tidigare, nu åtalad bland annat för att ha eldat upp en bil och för att ha hotat människor på en fest med skjutvapen, ryckte på axlarna och medgav det mesta.
Solna Tingsrätt. Ett av alla dessa sorgliga dussinmål som tingsrätter runt om i landet dagligen har att tampas med.
En enda journalist hade infunnit sig i sal 16 för att lyssna på det första rättsliga efterspelet av upploppen i Stockholm, nyheten som för en dryg månad sedan spred sig över världen.
Åklagare Ann-Marie Gren lyckades stöka undan den första åtalspunkten – grov olovlig körning och narkotikabrott – med föredömlig effektivitet. Mannen, svart tröja med huva, något orakad, erkände samarbetsvilligt.
Nästa brott. Tre bråkiga män hade blivit utkörda från en latinamerikansk fest i Rinkeby och återvänt beväpnade. Den åtalade var en av dem. Men vem höll i vilket vapen?
Festarrangören, mannen som enligt åklagaren blev hotad, var säker.
– Han som sitter mitt emot mig hade ett gevär i handen och sa någonting om att skjuta. Det var väldigt obehagligt.
Men sedan blev det krångligare. Ett vittne hade drabbats av minnesförlust och kom till skillnad mot i polisförhör inte ihåg att 26-åringen varit beväpnad.
Vittne nummer två berättade med hjälp av tolk att han fruktade för sitt liv. I förhör hade han pekat ut den misstänkte. Nu sa han sig vara osäker.
– Jag vågar inte säga som det är.
Åklagaren gav sig inte. "Jag tror inte du har något att frukta".
– Ok. Det var han.
Även den siste vittnande festdeltagaren hade påtagligt nedsatt minnesförmåga. Förhöret var över på några minuter. Mannen gick ut, kom in igen och sa att han inte berättat allt. "Det var den misstänkte som höll i vapnet".
Och vad hade den åtalade att säga? Tja, han hade i och för sig hittat ett luftgevär i en buske. Och nog hade han plockat upp det. Men hotat någon? Aldrig.
Rättegången hade inte ens pågått i två timmar då det var dags för den tredje och avslutande åtalspunkten. Fordonet som stacks i brand på en parkeringsplats i slutet på maj i Rinkeby, dit upploppet spred sig från näraliggande Husby.
Nu, nästan en månad senare, skulle han berätta varför han förstörde en grannes bil.
– Jag var full, minns inte så mycket. Jag vill be om ursäkt.
En förklaring som inte vibrerar av revolutionär vrede över miljonprogrammens utsatthet och ökande klassklyftor.
Rättens ordförande läste sedan högt ur belastningsregistret. 30 avsnitt. Fängelse, dagsböter, förberedelse till rån, olaga frihetsberövande, rattfyllor, misshandel...
Härvidlag skiljer sig inte mannen från övriga som väntar på rättegång efter upploppen. Att de är unga hindrar inte de flesta av dem från att ha gedigen kriminell belastning.
De ledarskribenter och proffstyckare som försökte se kravallerna som något slags heroiskt självförsvar mot en repressiv överhet bortsåg från denna inte oväsentliga detalj.
Men även de som viftade bort alla förklaringar om bakomliggande orsaker och i stället dundrat om gangsters som bör bestraffas hårt missade någonting betydelsefullt.
Det är ingen slump att det var Husby som brann och inte Djursholm på andra sidan E4:an.
Åklagaren yrkade på fängelse. Rätten meddelade att dom faller om två veckor. De två åhörarna ställde sig upp för att gå.
Det var jag samt en ung kvinna som mest suttit och pillat på sin iphone, men som nu vinkade och log mot 26-åringen medan häktesvakterna satte på honom handbojorna.