Glöm Sverige – nu börjar det verkliga experimentet
Utlandet har ända sedan starten av krisen sett Sverige som en farlig experimentverkstad i coronasmittans tidevarv.
Nu börjar de länder som stängt ner mest att öppna upp.
Då inleds det verkliga experimentet.
Många i omvärlden, och nu även forskare här hemma, har blivit provocerade av att Sverige låtit restauranger och caféer hålla öppet. Att man kan gå till frisören och att barnen fortsatt går till skolan och förskolan.
Detta samtidigt som majoriteten länder stängt ned sina ekonomier och samhällen mer eller mindre fullständigt. Även om det finns gradskillnader.
Fortfarande finns det ingen som kan säga vad som varit bäst. Det är helt enkelt för tidigt för att dra några säkra slutsatser även om många frestas att göra jämförelser i detta tidiga skede.
Se på Norge och Danmark, säger kritikerna av den svenska strategin, där är dödstalen betydligt lägre.
Men om man i stället ser på Belgien, som har mycket högre dödstal än Sverige trots att samhället där är betydligt mer nedstängt, blir bilden en annan.
Irritationen och ilskan över att Sverige gått en mer frivillig väg beror delvis på att ingen vill sitta instängd medan man ser att människor i andra länder kan röra sig fritt om de går med på att iaktta fysisk distans, jobba hemifrån, minska sina sociala kontakter med mera.
För det är ju detta det handlar om; går det att minska smittspridningen tillräckligt utan att vidta drakoniska åtgärder?
Frågan som ställs av medborgare i efterhand blir givetvis om det var nödvändigt att i så hög grad stänga ner hela länder. En fråga som ett antal ledare kommer att få stå till svars för i efterhand.
Utan koordination
Långsamt kan frågan få ett svar när allt fler av de länder som stängt ner börjar öppna upp. Med betoning på långsamt och utan någon koordination mellan EU-länder. Var och en gör på sitt sätt.
I Österrike tilläts i veckan mindre butiker och byggvaruhus att öppna igen.
I Danmark öppnar skolorna gradvis. Statsminister Mette Fredriksen tycker att läget är så bra att samhället kan öppna upp snabbare än man tidigare tänkt sig.
I hårt drabbade Spanien får människor åka till jobbet igen även i branscher som inte anses vara samhällsviktiga.
I värst drabbade Italien öppnar bokhandlar och barnklädesbutiker.
Finland hävde i går karantänen av huvudstadsregionen.
I Norge är reseförbudet till sommarstugor hävt och i nästa vecka öppnar förskolorna. Veckan därpå övriga skolor.
För att ta några exempel.
Samhällena öppnar gradvis av rädsla för att coronasmittan ska komma tillbaka i en andra våg. Taktiken är att öppna upp lite och se vad som händer. Går det bra öppnar man lite mer. Kommer smittan tillbaka ska man återinföra restriktionerna.
Risk för bakslag
Det senare blir svårt. Kommer människor som suttit isolerade i sina hem i en månad och som nu får återgå till någon slags normalitet att acceptera att bli isolerade igen? Om inte annat blir det ett svårt psykologiskt bakslag för en befolkning som börjat se ljuset i tunneln, även om ledarna varnar för att det inte är över.
De länder som nu öppnar upp ägnar sig åt ett minst lika stort experiment som när Sverige bestämde sig för att undvika en total nedstängning och kräva eget ansvar av medborgarna.
Ländernas ledare hävdar att de nu kan öppna upp enbart tack vare de tuffa åtgärderna i början.
Men ingen vet hur det kommer att gå.
Finns det exempelvis tillräckligt med testkapacitet för att snabbt konstatera nya fall och förhindra förnyad spridning? Väntar en smittexplosion när man öppnar?
Det enda facit som hittills finns är Kina där öppningen kommit som längst. Rapporterna därifrån vittnar om en process kantad av problem och rädsla för en andra virusvåg. Smittan är inte utraderad och varje dag rapporteras nya fall. Även om kinesiska myndigheter hävdar att det nästan uteslutande rör sig om kineser som återvänt från utlandet.
Överhuvudtaget är det svårt att veta i vilken utsträckning det går att lita på statistiken från Kina så det finns egentligen inget att luta sig emot.
Sverige omvärderas?
Ivern att öppna upp är en självklar drivkraft. De ekonomiska hjulen måste börja rulla igen. Försvaret mot coronasmittan kostar världen ofantliga summor. På tre veckor har 17 miljoner blivit arbetslösa bara i USA. Coronapandemin beskrivs av många världsledare som den värsta krisen sedan andra världskriget.
Risken för utbredd fattigdom i coronans spår är avsevärd. Internationella valutafonden jämför med depressionen på 30-talet.
Avgörande för fortsättningen blir sannolikt om ländernas sjukvård efter öppningen, nu ofta med utbyggd intensivvårdskapacitet, klarar av tillströmningen av nya fall. Så länge det bedöms vara fallet kommer få regeringar att vara beredda att återgå till helt nedstängt läge. Människor kommer fortfarande att insjukna och dö i covid-19 men nu utan att det skapar samma panik.
Långsamt kommer fler och fler länder att slå in på vad som blivit Sveriges väg. Ett försök att balansera smittan mot de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna.
Kanske kommer bilden av Sveriges vägval då att omvärderas.
Beroende givetvis på hur det går för Skandinaviens självutnämnda storebror.
10 HJÄLTAR SOM HJÄLPER I CORONAKRISEN
- Sångerskan Tina bjöd äldreboendet på balkongdans – fick slängkyssar
- Här delar Rebecca, 16, ut gratis mat till utsatta ungdomar
- Skolklassen skrev brev och ritade korsord – till isolerade äldre
- Här omskolas SAS-personalen – för att jobba i vården
- Akutpersonalen vädjar: Stanna hemma för vår skull
- Här balkong-jympar fotbollsspelarna med äldreboendet
- Lyckan – när sjuksköterskan Yohanna får 50 lådor med mat
- Olivia hjälper barn i problemhem att ta sig genom coronakrisen
- Linda hjälper hundratals barnfamiljer som saknar mat just nu
- Hylja håller isolerade äldre sällskap i luren
PODD Så pratas det om Sveriges coronataktik – i Storbritannien
Hur är det att bo i London just nu? Gäst: Frida Fagerlund. Programledare är Jenny Ågren.