Mejla

Jan Guillou

Sverige blir mindre och mindre jämlikt när mer än hälften röstar på högern

Publicerad:
Uppdaterad:
Förstamajdemonstration på Gärdet 1902 i Stockholm. Allmän rösträtt står det på fanan. Kampen för rösträtt var början på Sveriges väg mot det jämlikaste landet i modern tid, om man frågar vänstern.
Foto: PRESSENS BILD/TT
Förstamajdemonstration på Gärdet 1902 i Stockholm. Allmän rösträtt står det på fanan. Kampen för rösträtt var början på Sveriges väg mot det jämlikaste landet i modern tid, om man frågar vänstern.

Det blev bara en liten notis från nyhetsbyrån TT. Trots att innehållet var minst sagt uppseendeväckande. Dessutom var Aftonbladet den enda av de fyra Stockholmstidningarna som gav utrymme åt nyheten.

Meddelandet var i korthet att 19% av svenskarna riskerade fattigdom eller social utestängning enligt EU:s statistik. Sverige hör dessutom till ett av de få länder där fattigdomen ökar, enligt samma källa. Det är en revolutionerande omvälvning, i det tysta märkligt nog.

1980 var den rika välfärdsstaten Sverige det mest jämlika landet i världshistorien. Det var en milstolpe för en lika revolutionerande omvälvning, fast åt andra hållet.

Två frågor inställer sig genast. Hur gick det till när 1800-talets svenska förtryckarsamhälle på mindre än hundra år förvandlades till världens mest jämlika land?

Och vad är det som skett i det tysta sen 1980 när Sverige rasat, och rasar allt fortare, nedför listan på världens mest jämlika länder?

Historieskrivning är som alla vet, åtminstone borde ha insett, ingen objektiv vetenskap. Historia är en blandning av vinklad journalistik och politiskt önsketänkande.

Följaktligen finns det en högerförklaring och en vänsterförklaring till den svenska jämlikhetsstaten anno 1980.

Högerförklaringen baserar sig på en föreställning om svenskarnas särskilt jämlikhetsdisponerade kynne. Jämlikheten skulle finnas i vår uråldriga historia såväl som i vårt DNA.

Den romantiska 1800-talsförfattaren Erik Gustaf Geijer skildrade den svenske bonden på väg till tinget, ”med sköld på arm”, för att utöva en sorts fördemokrati där var man var så god som en ann.

Bilden är fantasieggande, vacker och förstås grundfalsk.

Vänsterförklaringen till att Sverige i modern tid kunde förvandlas till det mest jämlika landet någonsin är mindre idealistisk, men förstås också vacker.

Det började under andra halvan av 1800-talet med kampen för allmän rösträtt. Det var de stora folkrörelsernas tid, inte bara den socialdemokratiska arbetarrörelsens, om nu någon tror det. Det fanns också en stark liberal rörelse (ej att förväxla med Nyamko Sabunis liberaler). Stor betydelse hade också den frikyrkliga rörelsen och, faktiskt, nykterhetsrörelsen. Nej, det är inget att skratta åt. Nykteristerna lyckades 1909 samla in 1,9 miljoner namnunderskrifter för alkoholförbud. Bland en befolkning på 5,5 miljoner.

Det folkrörelserna hade gemensamt var kravet på allmän rösträtt, mot högerns ursinniga motstånd. Det var ju bara med allmän rösträtt man kunde uppnå sina mål, om det så var religionsfrihet, brännvinsförbud eller socialism.

Detta var de obesuttna massornas gemensamma kamp mot den kapitalägande högern.

När kampen väl var vunnen kring 1917-18, på grund av högerns rädsla för revolution, som i Ryssland, tog socialdemokratin snabbt ledningen. Eftersom man hade ett program som omfattade betydligt mer än enstaka frågor, som alkoholförbud och religionsfrihet; sådana enstaka frågor kan klaras av med en folkomröstning, sedan är kampen vunnen eller förlorad, i vart fall avslutad.

Under de följande sextio åren genomförde socialdemokratin, inte minst under sitt obrutna maktinnehav 1932-76, stora delar av sitt program.

Konstigare än så är det inte. Och ingen högerfotad historiker skulle komma på tanken att svenskarna har socialdemokrati i blodet och i sin ädla historia.

Socialdemokratisk ideologi går som bekant ut på att beskatta de besuttna och stödja de egendomslösa. Håller man på så tillräckligt länge uppstår världshistoriens mest jämlika land. Häri finns inget mysterium. Jämlikheten uppnåddes med politik, ingenting annat.

Av den slutsatsen följer att den samtida och snabba utvecklingen i Sverige mot ökad ojämlikhet också beror på politik. Det är bara att köra den socialdemokratiska ideologin baklänges. Det går då ut på att sänka skatterna, framför allt på kapital, och minska på sådant som pensioner, socialförsäkringar och arbetslöshetsunderstöd. Vilket under de senaste fyrtio åren genomförts med pedantisk noggrannhet.

Den ideologi som högern kryper bakom för att sträva mot sina ideal betecknas vanligen nationalekonomi. Det är en kvasivetenskap som lätt bevisar att det är särskilt nyttigt för de fattiga om man sänker skatterna för de rika och beskattar arbete hårdare än kapital. Det finns till och med ett påhittat Nobelpris i ämnet.

Och marschen mot höger har alltså pågått ända sedan jämlikhetsåret 1980. Därför är det inte sensationellt att var femte svensk i år riskerar fattigdom. Så att den nyheten bara blir en notis i Aftonbladet.

Sensationellt, eller snarare mysteriöst, är dock att mer än halva befolkningen röstar på högerpartier och mot sitt eget klassintresse.

PS. Utmärkt läsning i detta ämne är boken ”Världens jämlikaste land” av Erik Bengtsson (Arkiv Förlag, 2020).


För övrigt anser jag att…

… Nyamko Sabuni missade chansen till årets replik i partiledardebatten för en vecka sen när den lilla elaka Ebba Busch ville bjuda henne tillbaks till högerns ”varma famn”. Svar: ”Tycker du att jag ser ut som om jag  skulle passa i Jimmie Åkessons famn?”

… antisemiten och böghataren Hamid Zafar av tidningen Fokus utsågs till ”Årets Svensk” var förstås ett debacle. Men det var än värre när Rapport åtog sig utnämnandet: Refaat El-Sayed, Hans Holmér och Ebbe Carlsson…

Av: Jan Guillou

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN