Hon vågade berätta att hon ångrade sina barn
”Jag har aldrig haft så mycket respekt för folk som inte vill ha barn som nu”, bekände en vän och nybliven förälder häromdagen.
Det första halvåret hade varit ett litet helvete, livet hade blivit betydligt tyngre än det var innan storkens ankomst och då var ändå denna bebis både planerad och efterlängtad.
Jag tänker på det när jag läser om Ingens mamma, en antologi som släpptes förra veckan. Där berättar tolv svenska kvinnor varför de inte vill reproducera sig och vilka problem det skapar i ett land där hyllorna på Pressbyrån svämmar över av mamma- och familjetidskrifter.
Författarna har fått applåder från alla möjliga håll för sitt mod att berätta om detta tydligen mycket tabubelagda ämne. Men det eviga sista ordet hänger ju kvar där i luften, även om svenska föräldradebattörer ofta har den goda smaken att inte säga det rakt ut:
Du vet ju inte vad det är du missar.
Den franska författaren och psykiatern Corinne Maier vet. 2007 släppte hon No kid – 40 anledningar att inte skaffa barn, en bästsäljare som förförde, förfärade och ruskade om Frankrike.
– Jag ångrar verkligen att jag skaffade barn, förklarade hon i de intervjuer som följde på boken.
Hon hade suttit igenom tillräckligt många middagar avbrutna av barnskrik och tillbringat tillräckligt många timmar till och från barnens fritidsaktiviteter för att komma fram till sin slutsats: Att skaffa barn är inte värt det. Gör inte om mitt misstag.
Det är få föräldrar som är så brutalt ärliga som Corinne Maier. Och, kan man invända, förmodligen få som tjänat så mycket pengar på det. Men de flesta av oss känner någon som ynglat av sig mest för att alla andra gör det, men som inte visat sig vara speciellt lämpad för föräldralivet alls.
Det finns förstås en massa historier där ute, men att uttryckligen önska sina barn ogjorda är att bryta ett kontrakt med samhället som aldrig riktigt går att återupprätta igen. ”Jag skaffade barn – nu ångrar jag mig” klingar så moraliskt dissonant att det skulle kunna vara temat på en amerikansk 90-talstalkshow på TV3.
Men ja, jag hade ju läst den antologin, det hade jag.