Bagaren hjälpte polisen mot gänget och blir själv aldrig fri mer
Justitieministern lovar att sätta in alla klutar för att bekämpa gängen som skjuter, bombar och sprider skräck. Polisen lovar samma sak. Vårt samhälle är omtänksamt och samtidigt kraftfullt.
Således vänder sig en 42-årig bagare till polisen i stadsdelen Navestad i Norrköping. Han behöver hjälp, han är rädd, framför allt för sin frus och dotters skull.
I Navestad härjar ett gäng. Navestadsnätverket. De brukar sitta på bagarens kafé. De smusslar med knark, gör upp affärer, använder kaféet som sammanträdeslokal, betalar inte alltid för sig.
Områdespolis M beskriver bagaren som ”en god kraft i området”, bagaren och hans fru är ”de mest hederliga personerna som finns, de går inte ens mot rött”, möjligen är bagaren ”blåögd”.
Säger områdespolis M i förhör.
Bagaren oroas över gänget som använder hans kafé som värmestuga. Så han håller kontakt med områdespolis M. Diskret. Han ger poliskontakten namnet Zuzu i sin telefonlista. Bagaren klagar på att gänget sätter tryck på honom. De vill ladda sina el-cyklar i kaféet. Polisman M råder honom att stå emot. Gängen vill alltid ha mer och försöker hitta krokar för att fånga in sina offer.
Bagaren är noga med att inte provocera. Han är rädd för att hans lägenhet ska sprängas eller hustrun hotas.
Han ger polisman M tips via sms. Om svart lägenhetsuthyrning. En knarkgömma. Att gänget sitter och konspirerar.
De undrar varför polisen kommer så snart de besöker kaféet. Bagaren svarar att det nog beror på övervakningskameran i Navestads centrum.
Så långt är det en berättelse om den vardagliga skräcken i en vanlig svensk stad.
En berättelse vi aldrig skulle få veta.
Vändningen kommer kvällen den 24 oktober. Polisman M träffar bagaren som rastar sina hundar. De har inte setts sedan bagaren sålde sitt kafé någon månad tidigare. Ekonomin gick inte ihop. Bagaren säger:
– Jag har problem, kan vi prata?
Min familj och jag är hotade, säger bagaren. Han berättar att ett par personer tvingat honom att ta emot två pistoler och förvara dem i sitt källarförråd.
Detta står i polisens förundersökning. Nästa mening sammanfattar stämningen i stora delar av vårt land. Polisman M redogör för samtalet:
”Där blev det som en explosion i mitt huvud, min första tanke var, varför berättar du detta för mig.”
Rädsla är alltså polismannens första reaktion. Rädsla för vad som kan ske med bagaren och hans familj. Rädsla för egen del?
Bagaren ger ett namn, A.
A hade tvingat honom. Bagaren vet väl vem A är, han umgicks tidigare med A:s föräldrar. Bagarens fru säger i ett förhör att de slutat umgås med familjen eftersom äldsta sonen – A – ”gör dåliga saker”.
Polisen gör husrannsakan i bagarens förråd. I ett par plastpåsar finner man två pistoler av fabrikaten CZ och Glock, sex magasin, två hagelpatroner samt 616 gram dynamit av fabrikatet Fordyn.
Teknikerna är oerhört noggranna, de representerar det välorganiserade rättssamhället när det är som bäst. Dubbla handskar och dubbla munskydd för att inte kontaminera fynden med vilseledande dna. Allt dokumenteras in i minsta detalj i ord och bild. Vapnen. Plastpåsarna. Övriga fynd, som en julgranskula och en tomteskylt från det sålda bageriet.
Och bagaren grips och häktas, misstänkt för grovt vapenbrott och grovt brott mot lagen om explosiva och brandfarliga varor.
Ty rätt ska vara rätt. Han tog emot och förvarade pistolerna och dynamiten. Det dröjde veckor innan han larmade polisen. När han träffade sin kontakt M.
– Den tid som innehavet har pågått gör att det faller under ramen för olaga innehav, sa åklagaren Ellen Gyberg Ek till Norrköpings Tidningar, NT.
I över fyra månader satt bagaren häktad.
Fyra månader i total isolering satt han.
Rättegången mot bagaren hölls i Norrköpings tingsrätt i torsdags. Förhandlingen tog en förmiddag. Rådmannen Fredrik Lenter ogillade åtalet i dess helhet och försatte bagaren på fri fot.
Problemet är att varenda gangster i Norrköping med omnejd nu vet att han golat för polisen. Bagaren och hans familj kommer att få leva med nya identiteter och på hemliga adresser.
När han lämnade tingsrätten var han åter en fri man.
Och aldrig mera fri.
Detta var en liten berättelse ur vardagen i Sverige, inget som medierna rapporterar om, ingen nyhet, det krävs rejälare doningar för att någon mer än de närmaste ska bry sig.