En av de där debatterna ingen har efterfrågat
Ingen vet varför men plötsligt är det dags igen – partiledardebatt. I söndagens debatt i SVT verkade inte ens partiledarna särkskilt pigga på debatt.
Alla tyckte som de brukar tycka och orkade knappt ens bråka om det, en höstkväll i oktober med tre år kvar till nästa val.
Det enda som egentligen förtydligades var att det är mer komplicerat mellan Tidöpartierna än de försöker få oss att tro.
Det är nästan omöjligt att säga vad som är värst ur ett tittarperspektiv – en partiledardebatt där alla står och skriker på varandra i eldig frustration, eller en debatt som den på söndagen där ingen av partiledarna har energin att bråka.
Johan Pehrson orkade inte ens vara rolig, Ebba Busch orkade bara få ett indignerat utbrott och Jimmie Åkesson klagade knappt på vad de andra partierna gjort de senaste åren.
När det kommer till att debattera gängkriminaliteten, vilket var den första timmens huvudnummer, kan vi svalt konstatera att politikerna nu är experter på att beskriva problemet – men de vet fortfarande inte hur de ska vända trenden.
Men om det ändå finns något att ta med sig från den här debatten så är det hur ängslig relationen mellan regeringspartierna och SD är. Det visade sig när Ebba Busch ombads kommentera Åkessons förslag om livstids fängelse för unga som mördar och hon började svamla om hur hon nästan inte tycker någonting alls i frågan.
Sprickor i samarbetet
Det visade sig när frågan om informationsplikten kom upp. Förslaget om att de som jobbar i offentlig verksamhet och kommer i kontakt med papperslösa barn och vuxna ska vara förpliktigade att anmäla detta till polisen och migrationsverket. Det är ett förslag som bara SD vill ha, men inte ens Jimmie Åkesson vågade stå upp för förslaget när det kom till kritan utan nu svamlade han om att det ändå inte kommer bli något som någon behöver följa. En helt obegriplig inställning till en fråga som ligger SD så varm om hjärtat som att utvisa dem som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige.
I sin iver att komma överens verkar det nu ligga så stor politisk prestige i att visa konsensus att de fyra partierna inte ens står upp för de politiska förslag man tidigare drivit.
Ulf Kristersson har gått så långt att han till och med låter som Jimmie Åkesson, och landar allt oftare i att samhällsproblemen är invandringens fel. En mycket riskfull position att ta. Vem ska rösta på Moderaterna när de låter som SD?
Johan Pehrson kanske inte var särskilt rolig i den här debatten, men han stod i alla fall upp för Liberalernas politik och svarade öppet att Liberalerna aldrig velat ha en informationsplikt och hoppas att den ska försvinna i den utredning som är tillsatt.
Ett ögonblick att ta med sig
Det mest minnesvärda ögonblicket från den här debatten, om någon skulle drista sig att tänka tillbaka på den här sena kvällen i början av oktober 2023 – är det när Magdalena Andersson och sedan även Ebba Busch backade Märta Stenevi när programledarna tog upp kritiken om hennes ledarskap.
Under hösten pågår en partiledarstrid i Miljöpartiet där ett nytt manligt språkrör ska väljas på partiets kongress i november.
I svallvågorna av denna har det även framkommit intern kritik mot Stenevis ledarskap, vilket det har skrivits om i flera medier. Bland annat i Aftonbladet. I debatten ombads hon beskriva sitt ledarskap, med tanke på kritiken som framkommit. Stenevi var märkbart trängd och ”räddades” av protester från Andersson och Busch mot att frågan ens togs upp i debatten.
Det går inte göra annat än att hålla med. Frågan om Märta Stenevis ledarskap är irrelevant i en partiledardebatt.