Det ni kräver är barbariskt
Nyårsaftons övergrepp i Köln och gårdagens mord på ett hem för ensamkommande barn har utlöst djupt obehagliga reaktioner bland vissa politiker och opinionsbildare.
Flyktingar som begår brott ska kunna utvisas, vad som än väntar dem.
Att stater inte utvisar eller avvisar människor om deras liv eller frihet är i fara eller om risk för tortyr föreligger är en internationell princip som de flesta länder håller högt.
Principen heter ”non-refoulement”, är rättsligt reglerad i EU:s så kallade skyddsgrundsdirektiv och omfattar alla flyktingar som riskerar omänsklig behandling på grund av till exempel politisk övertygelse, trosuppfattning eller sexuell läggning.
En regel som grundar sig på den humanistiska tanken att en människa inte än en gång ska kränkas genom att skickas tillbaka till den förtryckande stat som han eller hon flydde från.
För säkerhets skull finns ett utökad skydd reglerat i utlänningslagen som gäller alla utlänningar, i en paragraf som i sin tur är knuten till skrivelser i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och FN:s tortyrkonvention.
Detta grundmurade rättsliga skydd är nödvändigt. Någon annan ordning vore fasansfull.
Att denna princip ogillas i miljöer och på sajter som drömmer sig tillbaka till ett pursvenskt Sverige där fosterlandsförrädare, förespråkare av massinvandring och rabiata feminister ännu inte lyckats med tokigheter som att kriminalisera våldtäkt inom äktenskapet är inte förvånande.
Mer bekymmersamt är att tandgnisslandet i något modifierad form på andra sidan Köln fått fotfäste även i delar av etablissemanget.
Ebba Busch Thor och Andreas Carlson, partiledare respektive rättspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, krävde i en debattartikel härförleden att asylsökande som begår något slags sexualbrott ska slängas ut ur landet.
En ensamkommande flyktingpojke från Afghanistan som gjort någonting som på sin höjd renderar dagsböter ska med andra ord sättas på ett plan och skickas till en i högsta grad oviss framtid.
Den liberala debattören Jenny Sonesson, tidigare politiskt sakkunnig hos Folkpartiet, varnar i en text i publikationen Dagens Samhälle för att Sverige är på väg att bli en ryggradslös fristad för våldtäktsmän.
Hon hänvisar till två domar rörande sexualbrott där utvisning av gärningsmännen inte har verkställts på grund av att mottagarländerna är diktaturer eller befinner sig i krig.
Detta, anser Sonesson, är åt helvete. Den som begår den här typen av brott har "förverkat sin rätt att vistas i landet".
Svenska Dagbladets ledarskribent Ivar Arpi ville inte vara sämre. I en ledare i går skrev han att "Den som begår grova brott i Sverige bör utvisas, oavsett situationen i hemlandet".
Efter att ha fått klart för sig att kravet bröt mot internationella konventioner ändrade han i texten. Sverige "bör se över vilket manöverutrymme som finns utifrån internationell lag" för att upphäva människors asyl.
Vem vet, kanske det trots allt finns ett kryphål som gör det möjligt att sända människor till blodsbestänkta tortyrhålor.
Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, förde härom dagen ett mer lågmält resonemang. Under rubriken "Utvisa sexbrottslingarna" skrev han att asylsökande som begår "grova brott" inte ska få stanna i Sverige.
På Twitter utvecklade han tankegången: det finns skäl att se över om inte Sverige varit för generöst med att låta flyktingar som har begått brott få stanna.
Även Göteborg-Postens politiske redaktör Alice Teodorescu har slängt in sina 25 öre. "Gör man sig skyldig till brott ska man få återvända till sitt hemland".
Jag kan glädja de uppjagade debattörerna med att kriminella utlänningar redan i dag utvisas. Endast svenska medborgare har en grundlagsskyddad rätt att vistas i Sverige.
Om en person med annat medborgarskap begått ett brott som kan leda till fängelse och som förväntas ge ett strängare straff än böter ska åklagare ta ställning om hen ska begäras utvisad.
Vid den bedömningen måste dock tas hänsyn till hur det ser ut i landet personen ska utvisas till.
Asylsökande som begår ett "synnerligen grovt" brott kan nekas uppehållstillstånd. Det måste dessutom vara förenligt med allvarlig fara för allmän ordning att låta personen stanna.
Vad är då ett synnerligen grovt brott? Försök till dråp, anges i rättspraxis som ett exempel. Och i förarbetena nämns bland annat allvarliga sexualbrott.
Det är inte orimligt att kräva skötsamhet av människor vi ger skydd. Och det måste vara tillåtet att diskutera hur grov kriminaliteten ska vara för att rätten att vistas i Sverige ska upphöra. Jag har all förståelse för att det uppfattas som stötande att mördare och våldtäktsmän inte sätts på första bästa plan efter avtjänat straff.
Men ibland har vi inget val. Förbudet mot att utvisa människor som riskerar döden eller tortyr är generellt och undantagslöst.
Att rucka på den principen vore barbariskt.