Rikspolischefen hade show och ingen blev klokare
Rikspolischef Anders Thornberg hade i dag premiär för sin nya show, ett halvinformellt frukostmöte med tidningar, radio och tv.
Platsen för spektaklet var Polishuset i Stockholm och han satte sig i en soffa som var placerad snett bakom en vacker gammal ytterdörr med inskriptionen ”Detektivafdelning”.
Men så är också byggnaden, färdigställd år 1911, numera ett statligt byggnadsminne som anses vara kulturhistoriskt värdefull.
Thornberg pratade om framgångar och motgångar, det är valår, Natodebatten ställer krav på polisen, så även invasionen av Ukraina, den organiserade brottsligheten ska vi bara inte tala om.
Varg Gyllander, presschef på polisen och författare av hyfsade kriminalromaner, hade ställt fram skålar med godis, en termos med kaffe och några flaskor vatten.
Vad var det egentligen som pågick?
Ett svar är möjligen att polisen har inspirerats av Försvarsmakten som i sin tur tog efter Folkhälsomyndighetens initiativ att regelbundet kalla till sig pressen och därmed slippa tjatiga reportrars eviga ringande med frågor och önskemål.
Men det kan naturligtvis också ligga till på det sättet att rikspolischefen och dennes medarbetare känner ett behov av att försöka ta kontroll över berättelsen om vår tid.
Bara ett av fyra gängmord klaras upp. Och de kriminella organisationerna tycks bara bli våldsammare. Hittills i år har det skett dubbelt så många dödliga uppgörelser som normalt för perioden.
Passtiderna är ett elände. Påskupploppen med allt vad de avslöjade i form av tillkortakommanden hos polisledningen ska vi bara inte tala om.
Mer sannolik och mindre konspiratorisk är dock den enklaste förklaringen, nämligen att det finns en insikt om att största tänkbara öppenhet gentemot medier och allmänhet är den klokaste strategin för upprätthållande av det hyfsat stora förtroende för polisen som trots allt fortfarande finns.
Vi journalister satt i en halvring runt en man som marken hade kunnat börja gunga under, men som var sitt vanliga lugna och samlade jag.
Thornberg höll sig under sitt anförande med två vågskålar.
I den ena låg Encrochat och andra fällor som lett till 1 927 fängelseår, ett väl fungerande polisiärt samarbete i Europa och annat smått och gott.
I den andra låg bekymmer. Ta bara de kommande årens gigantiska företagssatsningar i Norrland.
Det handlar om över tusen miljarder i investeringar. Dit kommer den organiserade brottsligheten att söka sig.
Paludan, koranbränningarna och kravallerna?
Utvärdering pågår, lärdomar ska dras, berättade rikspolischefen och lade till någonting om ett misslyckande. En slutsats nog få invänder mot.
Efter en halvtimme var soloshowen över. Någon ställde en fråga om Ebba Busch och de 100 skadade islamisterna. Thornberg parerade rutinerat och förklarade att han som ämbetsman inte recenserar politiker.
– Vi måste få stopp på nyrekryteringarna. Jag önskar att partierna började titta även på de delarna, lade han till så försiktigt att det knappt ens märktes att han visst har åsikter om kvaliteten på samtidens politik.
Efter trekvart höjde presschef Gyllander rösten och undrade om det fanns fler ”snickesnackefrågor” och om någon ville ha enskilda intervjuer. Fyra ivriga armar sträcktes upp.
Huvudpersonen såg inte glad ut. Men han gjorde inte heller ett missnöjt intryck.
Tänk vad annorlunda allt hade kunnat vara!
Polisen är het, till och med Vänsterpartiet anser att myndigheten behöver växa, det regnar anslag från regeringen och så fort någon polischef grymtar missnöjt över att det finns för få verktyg tillsätter justitieminister Johansson en ny utredning, trots att lådan redan är full.
Ändå handlar rubrikerna dag ut och dag in på goda grunder om polisens alla misslyckanden.
Ute sken solen. Våren har äntligen kommit till Stockholm.
Lärde vi oss någonting av detta frukostmöte? Jag tror inte det. Men jag tror inte heller det var meningen att vi skulle göra det.