Ett brev från Europa till nejsidans Sverige
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-09-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hej Sverige! Vi är 15 länder i Europa som undrar vad ni håller på med? Om vi har förstått rätt så tänker de flesta av er rösta nej på söndag. Ärligt talat gör det oss en aning förolämpade. Här försöker vi bygga ett samarbete så att alla i Europa ska kunna få ha det lika bra som ni, och så hotar ni med att ställa er vid sidan om och titta på. Vad är det för stil?
Vi har kämpat med den europeiska gemenskapen ända sedan vi tvingades ta itu med Hitler och hans tokerier (som er nej-drottning uttryckte det). Även då stod ni bredvid och tittade på, till och med när era grannar Danmark och Norge våldtogs av nazistyrkor. Sen lät ni Hitlers armé köra sina dödståg på era svenska järnvägar, och kallade er samtidigt neutrala.
Efter kriget låg Europa i ruiner. Vi fick börja om från början. Ni däremot kunde glatt bygga ert välstånd så att ni snart blev ett av världens rikaste länder. Ibland kom ni ner till oss på semester för att njuta av solen och le lite självgott åt hur primitivt vi fortfarande hade det, med våra dåliga toaletter och våra slitna kläder. Ni reste till diktaturerna i Spanien, Portugal, Jugoslavien och Grekland för att bada och supa. Sen åkte ni tillbaka och sa "borta bra men hemma bäst".
Detta gjorde ni samtidigt som ni pratade vitt och brett om ert engagemang.
Ni skickade miljarder i bistånd till u-länder utan att kolla hur pengarna användes. Ni agerade som hela världens besserwisser, men Europa sket ni i.
Och de som skröt mest om solidaritet är i dag dem som vill stå bredvid och applådera våra misstag.
Vi startade den europeiska unionen för att kunna avstyra framtida krig, men också för att de fattigaste av oss skulle få det bättre. Irland var ett ekonomiskt u-land, men inte i dag. Portugal och Grekland har också rest sig ur trasorna. Och snart kommer ytterligare tio historiskt plågade länder att bli medlemmar. Vi ska tillsammans hjälpa dem, men det enda ni svenskar är intresserade av är vad ni kan tjäna eller förlora.
Svenskarnas uppfattning om en framtidsvision tycks vara att med tunnelseende stirra sig blind på den egna plånboken. Och sen drar ni den om Riksbanken. Som om en egen ägandes riksbank i ett land med 0,5 procent av jordens befolkning skulle ha något att sätta till när det verkligen brakar loss. Första världskriget, börskraschen 1929, andra världskriget, kalla kriget, Kubakrisen, Vietnamkriget, sjudagarskriget, oljekrisen, Tjernobyl, Harrisburg, Gulfkriget, 11 september, Irakkriget - det är händelserna som haft störst påverkan på global och svensk ekonomi under de senaste hundra åren. Ingen av dess effekter hade en liten svensk riksbank kunnat påverka. Det enda ni kan göra är att justera skatterna, hålla tummarna och kissa i byxorna så att det fortfarande ska kännas varmt och gott i erat lilla land medan USA fortsätter att ensamt diktera världens framtid.
Men ni tänker rösta nej på söndag? I så fall säger vi bara au revoir, auf wiedersehn, lycka till!