Åtal väckt för koranbränning
Medan politikerna tävlar i att inskränka yttrandefriheten, passerade ett pressmeddelande i går obemärkt.
Det är dags för rättegång mot en ung man som har åtalats för hets mot folkgrupp efter att ha tänt eld på en koran.
Men vänta nu, var det inte just detta som Magdalena Andersson vid en presskonferens nyss krävde?
Stod inte hennes kollega Ardalan Shekarabi framför tv-kamerorna och sa att ”det bör utredas om bränning av religiösa skrifter kan räknas som hets mot folkgrupp”?
Visst var det så. Men politiken är som den är och tar inte alltid hänsyn till hur lag och praxis ser ut då en möjlighet att segla i opinionsvinden dyker upp.
I ärlighetens namn bör det nämnas att chefsåklagare Eva Nemec Nordh inte hade väckt åtal om det bara handlade om att fjutta eld på muslimernas heliga skrift.
Den 11 september 2020 larmades polisen till en moské i Linköping, då någon hade ställt en grill med ett uppeldat exemplar av koranen och bränt bacon utanför entrén.
Under grillen hade en skylt med budskap som ”Muhammad var pedofil” och ”Nej till islam” placerats.
Senare samma dag spreds en film från aktionen på twitter och Youtube. Den brinnande koranen har ljudsatts med låten ”Remove kebab”.
En låt som används i högerextrema sammanhang och som fick stor uppmärksamhet då en terrorist spelade den i samband med att han mördade 51 personer vid en attack mot två moskéer i Christchurch, Nya Zeeland, 2019.
Följande är viktigt: åklagaren hade inte gått till domstol om det bara handlade om att en koran hade bränts. Det är sammanhanget, i det här fallet en film med ett hotfullt budskap, som är avgörande.
Den åtalade, en figur som med förtjusning har rört sig i nätets undervegetation, nekar till brott och om han döms eller ej får vi veta om några veckor, då huvudförhandlingen har hållits.
Utgången av målet är dock av underordnad betydelse. Det viktiga i sammanhanget är att det redan med nuvarande lag finns utrymme för åklagare att under vissa omständigheter väcka åtal för koranbränningar.
Till saken hör också att en av Salwan Momikas aktioner i år också utreds för hets mot folkgrupp. Kanske har även han åtal att vänta.
Det vore således en god idé att avvakta vad åklagare och domstol har att säga innan det börjar hojtas om nya lagar.
Men is i magen kräver ett förnuft och ett lugn som vår tids politiker inte besitter.
Så sent som under Paludan och påskkravallerna tyckte de flesta att det var självklart att koranen ska få skändas, men nu är det en svartmuskig irakier som är i farten och krångel med Nato-processen, opinionen har svängt.
Det är tankeväckande att Linköpings tingsrätt skickade ut sitt pressmeddelande om den kommande rättegången samtidigt som Andersson och Shekarabi höll sin tillställning.
Det är ett beklämmande politiskt spel som de har valt att ansluta sig till.
– I Danmark lyckades man ta fram en lagstiftning på tre veckor. I Sverige borde man lyckas med samma sak på tre månader, mässade Andersson.
Som om det danska förslaget om att förbjuda uppeldning av heliga skrifter är ett föredöme. Som om det är en god idé att snabbutreda inskränkningar av vår mest grundläggande frihet.
Den socialdemokratiska tanken om att utvidga hets mot folkgrupp-bestämmelsen är dock något mindre usel än den linje som regeringen har valt.
Att peta i ordningslagen för att ge polisen möjlighet att med hänvisning till rikets säkerhet stoppa allmänna sammankomster är att ge staten en gummiparagraf som kan användas till att förhindra allt möjligt den inte gillar.
Högerextremism? Antirasistiska motdemonstranter? Klimataktivister? Endast fantasin sätter gränser för vad som kan stoppas med hänvisning till rikets säkerhet. Fråga närmaste diktatur, den har garanterat en sådan bestämmelse.
Deprimerande är insikten om hur meningslös denna lagstiftningspanik är. Att vika sig för totalitära krafter är inte bara ryggradslöst, det gör ingenting bättre, de kommer aldrig att nöja sig. Salman Rushdie har levt med allvarliga hot i över 30 år.
Det rätta vore givetvis att inte tumma på vår yttrandefrihet över huvud taget.
Med den här krisen är det nämligen som med alla andra kriser, den blåser över.
Men det som är rätt är uppenbarligen politiskt omöjligt just nu.