Övergreppet på Quick tillåts att fortsätta
Friad för åtta mord, men Thomas Quick kommer sannolikt inte att släppas från sjukhuset som lämnade ett betydande bidrag till skapandet av en seriemördare.
Rättspsykiatrins övergrepp på denne man tillåts, dystert nog, att fortsätta.
Det sista åtalet mot Sture Bergwall, som Quick numera heter, lades ner den 31 juli.
Det hindrar inte att läkarna på Säters sjukhus, som i många år trodde att de vårdade och behandlade en seriemördare, med näbbar och klor kämpar mot att han skrivs ut. De anser att han ännu är farlig och på fri fot kan begå nya brott.
I dag vann de en viss framgång. I en inlaga till Förvaltningsrätten i Falun skriver Socialstyrelsens rättsliga råd att det är för tidigt att bedöma om det föreligger en risk för återfall i brottslighet.
Så kan det nog vara. Men rådet skriver också att det inte finns något underlag för att göra en bedömning. Att en sådan kan ske först då Bergwall vårdas inom öppen psykiatri.
Jaha. Varför då inte skaffa sig ett underlag? Varför inte föreslå att den före detta seriemördaren förs över till den öppna vården? Varför inte ta initiativet till en utredning?
Det är ett anmärkningsvärt slappt och passivt utlåtande som Förvaltningsrätten nu har att ta ställning till.
Jag tror sannerligen inte att det är så enkelt som att det bara är att öppna dörrarna och släppa ut någon som har suttit inlåst sedan 1991. Bergwall behöver, precis som människor som suttit i fängelse i många år, successivt lära sig att leva i frihet.
Vi ska inte heller glömma att Bergwall gjort sig skyldig till en rad grova brott genom åren: sexuella övergrepp, bankrån med tagande av gisslan, ett synnerligt brutalt knivöverfall.
Men ett första beslut borde naturligtvis vara att flytta honom till en annan vårdinrättning. Ty Säters sjukhus bär ett betydande ansvar för skapandet av seriemördaren Quick.
Bergwall hade under 90-talet en lika generös som närmast fri tillgång till en cocktail av droger som bland annat ledde till identitetsväxlingar. Droger som praktiskt nog kombinerades med en redan vid denna tid ifrågasatt behandlingsmetod, en terapi som har kritiserats för att fantasier och inbillade övergrepp i barndomen kan förvandlas till verklighet.
Och som om det inte vore nog med detta så tycks det ha gått prestige i ärendet. Då Bergwall avgiftades i början på 2000-talet följde enligt hans journal några lugna år. Men 2009 förändrades tonen och patienten började plötsligt anses vara farlig igen.
Som av en händelse sammanföll läkarnas förändrade synsätt med att resningsprocessen inleddes.
Det enda anständiga är att en annan rättspsykiatrisk klinik, där personalen inte behöver bekymra sig över sitt anseende i detta fall, tar över vården. Och att Bergwall varsamt förs över till den öppna vården.
Endast så kan vi få ett slut på denna rättspsykiatriska skandal.