Alexis Tsipras långtifrån den ende som ska lastas

KRAVALLER. Dramatiska bilder från onsdagens upplopp i Aten.

Grekland är ett bra exempel på att man ska akta sig för korrupta och ansvarslösa politiker.

Då går det nämligen käpprätt åt helvete. Förr eller senare.

Alla andra länder som gick över till euro från allra första början hade tre år av intensiva förberedelser. Grekland gick med samma år som de bytte sedlar och mynt, 2002.

Det ekonomiska underlaget visade sig senare vara friserat. En del misstänkte redan vid inträdet att så var fallet. Sju år senare var avslöjades nästa falsarium. Greklands statsskuld visade sig vara mer än dubbelt så hög som EU-reglerna tillåter och budgetunderskottet över tre gånger så stort.

Resten vet vi. EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden har öst pengar över Grekland i ett flertal räddningspaket som nu är uppe i den aktningsvärda summan av drygt 1 700 miljarder kronor. Den motprestation som den så kallade trojkan krävt är besparingar, privatiseringar och nappatag mot korruptionen.

I praktiken har Grekland varit ställd under förmyndare som dikterat villkoren för landet – i många fall i strid mot den egna regeringens vilja.

De senaste veckornas händelseförlopp bär syn för sägen. Att premiärminister Alexis Tsipras över huvud taget har något förtroende kvar hos sina landsmän är förvånande. Först gjorde han upp om ett stödpaket med trojkan som han själv tyckte var urdåligt. Därför organiserades en folkomröstning så att väljarna fick avgöra framtiden för paketet. Det blev ett överväldigande nej.

Några dagar senare sade Tsipras, och sedan även parlamentet, ja till ett betydligt hårdare ­paket. Men är man satt under förmyndare så är man. Den privatiseringsfond som ska användas för främst bankerna placeras inte ens i Grekland utan i Luxemburg.

Men Tsipras är långtifrån den ­ende som ska lastas. Grekland har misskött sig i decennier.

Den genomsnittliga pensionsåldern var 53 år, hus färdigställdes inte eftersom man då fick betala fastighetsskatt, ogifta eller frånskilda döttrar ärvde sina föräldrars ­pension om de varit offentliganställda och den statliga administrationen växte med 40 000 efter regeringsskiften. För att nämna några avarter som det ­politiska systemet inte gjorde upp med i tid.

Därför ska vi vara glada över att vi lever i ett av världens minst korrupta länder. Och att vi har politiker som, när det blåser, tar ansvar.

Även om det ibland kan ta sig ­lite märkliga uttryck.

Som Decemberöverenskommelsen, DÖ, till exempel.

5 saker att hålla koll på i veckan

Det politiska året kör igång

Om en knapp månad sparkar politiken igång igen efter ett ovanligt långt sommar- uppehåll. Men efter två val och en regeringskris under förra året behövdes tid för rejäl vila. Den 16 augusti sommartalar Stefan Löven (S) och Jonas Sjöstedt (V) i Stockholm respektive Umeå.

Får avbryta semestern

I veckan är det miljöråd, det vill säga EU:s miljöministrar möts. Miljö- och klimatminister Åsa Romson (MP) får alltså avbryta sin ledighet och sätta på sig arbetskläderna och ta sig till Luxemburg där ministerrådsmötena alltid äger rum under juli. Sämre kan man ha faktiskt ha det.

Går statsministern i tåget?

Sista måndagen i juli inleds årets Pridefestival i Stockholm. Flera partiledare och ­ministrar är på plats. Men den stora frågan är om statsministern kommer att gå i avslutningståget? Det kan vara så att Fredrik Reinfeldt gjorde det obligatoriskt förra året.

Det får vi aldrig glömma

Den 6 augusti 1945 klockan 08.15 släppte ett amerikanskt bombplan atombomben Little Boy över Hiroshima. Hundratusen personer dog inom ett par timmar, lika många senare av strålskador. I år är det 70 år sedan och låt oss aldrig glömma, eller göra om, det som då hände i Japan.

Vad hon än säger blir det liv

Nästa måndag sommarpratar Göteborgs-Postens ganska nyblivna politiska redaktör Alice Teodorescu i P1. Vad hon än kommer att säga kommer det vålla debatt. Teodorescu är nämligen det många tycker att man inte får vara. Ganska ung, knivskarp, rakt på, liberal och snygg.

Följ ämnen i artikeln