Danskhat - en stolt tradition här i Sverige

Dansk svinskötsel har än en gång fått medierna att ta fram de feta antidanska rubrikerna. Det har alltid varit lätt att hetsa mot landet, för det var under hundratals år Sveriges ärkefiende.

I tv-serien ”Riket” spelade Ernst-Hugo Järegård den svenske läkaren Stig Helmer, som under högljudda protester och stora förvecklingar arbetade på Rigshospitalet i Köpenhamn.

Sedan tidig medeltid har vi haft 37 krig med Danmark, fler och blodigare än med något annat land.

Danska och svenska arméer har i generationer bränt och förstört i varandras områden. Städer som Malmö, Ystad, Åhus, Bogesund (Ulricehamn), Falköping, Skara, Jönköping, Vadstena, Kalmar, Visby, Linköping, Norrköping och Söderköping har plundrats eller satts i brand minst en gång. Tusentals bondgårdar har bränts ner och tiotusentals människor dödats. I danska och svenska museer, bibliotek och konstsamlingar ligger erövrade krigsbyten från fiendeland.

Lunds universitet grundades för att i första hand utbilda svensktalande präster, lärare och statstjänstemän i de nyerövrade danska provinserna. Gång på gång drabbade de danska och svenska flottorna ihop på Östersjön - ofta med katastrof för svenska flottan som följd, varför danskarna hånfullt kallade de svenska sjömännen för ”bondlurkar doppade i saltvatten”.

I flera generationer styrde danska kungar över Sverige. Det slutade med Stockholms blodbad.

Så småningom tvingades Danmark avstå Gotland, alla de nuvarande sydsvenska landskapen samt Halland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen till Sverige, varför vårt land till slut kom att se ut som det gör i dag. Sveriges gränser är alltså inte en gång givna av Gud, utan har tillkommit efter många och långa krig. Det är bara drygt 200 år sedan den senaste gränsjusteringen mot Finland. Ingenting säger att vi nu kommit i historiens mål, att det aldrig mer ska bli krig.

Senaste striden stod 1814, då danskarna tvingades lämna ifrån sig Norge ”för evärdig tid” till den svenske kungen. Under fredsförhandlingarna krävde Sverige förutom Norge även Island, Grönland och Färöarna. Men vi fick nöja oss med ”bara” Norge.

I Sverige fanns länge en djupt rotad föreställning om de ”gemytliga och cigarrökande danskarna”. Köpenhamn framstod tidigt för svenskarna inte bara som porten till kontinenten utan lika mycket som porten till Orienten.

Danskarna var inte lika förtjusta i Sverige. Danska författare och journalister frossar i antisvenska skriverier. Sverige beskrivs som ett förbudsland, svenskarna som ett kuvat folk som låter sig styras av korkade bestämmelser och institutioner, typ Systembolaget. Svenska medier svarar med angrepp på dansk invandrarfientlighet, prostitution och allmän lössläppthet.

Sverige och Danmark ligger så nära varandra, men de kulturella skillnaderna är mycket stora.

Huvudproblemet är inte språket. Chefen för det danska Nordea Peter Lybecker sa så här: ”Innan jag begav mig in i fusionsarbetet som senare resulterade i Nordea trodde jag att den största skillnaden mellan danskar och svenskar var språket. Nu vet jag att det är den enda lik­heten.”

Danskar anses vara individualistiska, medan vi svenskar är kollektivistiska. I affärsvärlden heter det att danska chefer bestämmer medan det i Sverige är gruppen som bestämmer, alla beslut måste förankras. I Sverige vill man undvika konflikter, söker alltid konsensus.

Därför tar förhandlingar med svenskar alltid längre tid än med danskar, för de svenska delegaterna måste låta alla vara med innan beslutet fattas. En svensk chef är rädd att ensam ta ansvar för ett beslut, han måste helst ha hela företaget i ryggen först. Det tycker danskar är mesigt och ineffektivt.

En svensk slår inte näven i bordet, medan en dansk gärna visar känslor och har en livlig debatt, för att sedan sätta sig för att ta en öl med motståndaren. Danskarna uppfattar sig själva som gemytliga, spontana och självständiga, medan de menar att svenskarna kräver struktur och planering.

Ett litet ord som ”kanske” visar skillnaden mellan svenskt och danskt. Ett ”kanske” under förhandlingar tolkas oftast av en svensk som ett negativt besked, en omskrivning av nej, dansken tar det som ett möjligt steg på vägen framåt mot en lösning.

VISSTE DU ATT …

… danska drottningen Margrethe har de svenska tre kronorna i sin egen vapensköld? Skölden kan beses i ordenssalen på Stockholms slott, där drottningens Serafimersköld finns utställd. Drottningen gör inte anspråk på Sverige, hon vill bara påminna om den nordiska unionen.

… slaget vid Lund 1676 var det blodigaste någonsin på svensk mark med cirka 6 500 stupade danskar och 3 000 fallna svenskar? Kriget slutade två år senare. Resultatet blev att Sverige behöll Skåne.

… då Erik XIV kröntes 1561 lät han göra en vapensköld med både Norges och Danmarks lejon i sitt eget vapen. Detta blev en av anledningarna till många och långa krig.

Följ ämnen i artikeln