Vi byter Dawit mot de här svenskarna
Och jisses vad folk kan gå i gång på att få någon ur finkan. Annika Östberg, den där Calle Jonsson som haffades i Grekland men flydde och Dawit Isaak, för att bara nämna tre. Och låt mig säga med en gång: ibland är det alldeles jättebra. Ibland är det bara vad anständighet och jävlaranamma kräver. Som med Dawit Isaak.
Ja, jag är för det. Nej, jag är inte mot det. Ok?
Men ibland undrar man vad det egentligen handlar om. Finhet, antagligen. För finessen med att kräva att någon släpps fri, är att man alltid står torrskodd på det moraliska höglandet. Man kan vara hur naiv som helst, man kan darra på stämman på gränsen till strupsång, man kan brista ut i ”Släpp fångarne loss det är vår”. Ändå är man säker. För man vill något snällt. Man tror på mänskligheten.
Man är sann humanist. Det är antagligen inskrivet i FN-stadgan att licensierade sanna humanister får vara precis hur löjliga som helst.
Om man däremot kräver att någon ska låsas in, hur välmotiverat det än är, står man alltid med fötterna i den moraliska gödselbrunnen.
Folk kanske håller med, men de är glada om någon annan säger det. För de vill inte verka hårda, kalla, okänsliga och – ett ord som nästan bara dyker upp i de här sammanhangen – ”gammaltestamentliga”.
Men jag är trött på det där nu. Kan vi inte vara lite gammaltestamentliga, för en gångs skull? Kan inte kvällsisar, som den här, balansera sina frisläppningskampanjer med åtminstone en låsin-kampanj?
Här är en grupp kandidater för den kampanjen: de där lealösa, flabbflamsande, latarslade jävlarna som drar med sig en halv ICA-butik till parken, så snart solen kommer fram. Sedan går de bara därifrån.
Tomhänta. Efter sig lämnar de kycklingkadaver, krossade flaskor, kapsyler, påsar, servetter, halva baguetter, räkskal, plastlådor, tidningar, burkar, ostbitar, kotlettben, tomatskivor, plastbestick och skumbananer.
Jag skulle inte ha något emot om de av staden städslade mördarna, som går ut i gryningen för att knäppa duvöverskottet och förgifta råttorna, tog hand om den här gruppen skadedjur också.
Men man vill ju inte verka överdrivet hård, kall, okänslig och gammaltestamentlig.
Så vi gör så här, tänkte jag: Vi kräver att nedskräparna fångas in och skickas till Eritrea, i utbyte mot Dawit Isaak.
Bytt är bytt, kommer aldrig igen.