Vem är du – puritan eller pornograf?
I går ägnade Svenska Dagbladet ett uppslag åt Sture Johansson, snickare i Nyskoga, vars kropp, enligt tidningens källor, är hem för en 3 000-årig egyptisk ande.
Vilka sexuella lidelser anden för med sig till den stackars snickarens kropp framgick inte, men det var nog bara en miss i redigeringen. För dagarna dessförinnan ägnades samma utrymme åt en ”parterapeut” som beskrev otrohet som ”befriande och helande”, samt en artikelserie om folk som är otrogna i organiserad, ”polyamorös” form.
I P 1 intervjuades häromdagen ett par som besöker klubbar, där de byter partner eller samsas kollektivt. I den här tidningen kunde vi i går läsa att sado-masochism är ”det nya folkhemssexet” och själv träffade jag i onsdags porrkungen Berth Milton i direktsändning i tv.
De som avgör vad vi ska läsa, se och tala om är tydligen överens om att alla som gått ut mellanstadiet är sexgalningar. Kanske är det sant. Hur ska vi hantera det?
Det finns några olika möjligheter. En är att med liv och lust offentligt ge uttryck för sin sexgalenskap: att ”inte hyckla”.
En annan är att vara anhängare av fri sexualitet och ”bra pornografi”, det vill säga sådan som inte är ”kvinnoförnedrande”. Det här är det populära valet bland gamla sexliberaler som nu, dessutom, är feminister.
En tredje är att faktiskt kritisera sexfixeringen. Men då måste man vara radikal på något annat, spännande sätt för att inte bli utskrattad. Till exempel radikalfeminist, som badar topless i kommunala badhus.
En sak är dock alla ense om: det skamligaste av allt är ”dubbelmoral”. Man måste göra precis som man säger och säga precis som man gör.
Man kan inte vara tveksam till pornografi, om man någon gång sneglat på ett blottat bröst. Tycker man att de som ägnar sig åt gruppsex gärna får göra det, måste man också tycka att det är helt naturligt att varje dag läsa om det i tidningen. Antagligen är det ”dubbelmoral” att alls ha ett sexliv, om man inte på anmodan redogör offentligt för dess detaljer.
Det vi egentligen har att välja mellan är alltså att bli pornografer, eller att bli puritaner. Däremellan finns bara ”dubbelmoral”.
Fast förr i tiden, innan vi alla blev sexgalningar och Svenska Dagbladet besattes av egyptiska andar, kallades det där mellanläget något annat. Det kallades ”normalt”.