Sverige är kallt – och kallare blir det
Läs Monica Gunnes kolumn
Midvinternattens köld är hård.
Och hårdare lär det bli.
Men det finns i alla fall en plats dit de utfösta är välkomna. Ny Gemenskap ligger på Kammakargatan 36 i Stockholm. En ideell förening som startade 1969 för att man ville fira jul på ett ”alternativt sätt”.
Men 2010 handlar det inte längre om det.
2010 handlar det om att fösa ihop midvinternattens allt större glipor.
2010 handlar det om att skapa en fristad för den som inte längre har någon plats under trygghetsfilten. Och hit kommer psyksjuka, hemlösa, alkisar, narkomaner och illegala invandrare. Hit kommer de ”utförsäkrade”. De som lämnat a-kassan och de som är så sjuka att de inte längre kan jobba och som därför har blivit fattiga. Hit kommer också EU-medborgaren som hoppats på ett arbete och ett bättre liv, men som varken har fått det ena eller andra.
Konstantin, 48, är en av dem. Han fimpar i snön och säger att han varit i Sverige i ett år. Ett tag försörjde han sig som stenläggare, men nu är det slut med det. Han har inget arbete, inget hem, inget personnummer och inga pengar. Allt han har är en molande tandvärk. ”Varför åker du inte hem?” Konstantin grinar med sina hörntänder: ”Än så länge är det bättre här.”
150–200 kommer till Ny Gemenskap varje dag. Och de kommer hit för att sova och äta, prata och vila ut. Här kan de duscha och tvätta sina kläder och i förrådet på andra våningar så kan de hämta ut en vinterjacka, en mössa, en halsduk, ett par byxor, ett par fingervantar. I matsalen sitter cirka 40–50 längs långborden och äter lunch och sorlar. De flesta är män med stickade luvor och mörka jackor.
Platschefen och socionomen Anna Malmqvist har varit med sedan 1969. Hon visar runt i lokalerna. ”Sverige har blivit tuffare”, säger hon. ”Två tredjedelar har fått det bättre, men en tredjedel har fått det sämre. Kraven har höjts och det är krav på utbildning, initiativ, vilja och energi. Men många har inte den energin. De är som en bil utan en startmotor. Och när man inte lever upp till kraven, så är det lätt att känna sig hjälplös och tappa gnistan. Och då möter de här personerna ett regelverk och tuffa tidsbegränsningar. Det har blivit hårdare. Klyftorna har ökat och solidariteten minskat.”
Ja, midvinternattens köld är hård.
Och hårdare lär det bli.