Den bortglömda domen om journalisten som dömdes för förtal
SVT:s opublicerade granskning av en litteraturprofil har lett till en debatt om pressetik.
En okänd hovrättsdom där en journalist dömdes för förtal är intressant i sammanhanget.
I snart två års tid har SVT:s flaggskepp ”Uppdrag granskning” ägnat sig åt att granska en man som är mäktig inom den svenska litteraturbranschen, men okänd för allmänheten.
En story som sägs innehålla påståenden om allt från brottslighet till affärsmetoder som försiktigt uttryckt går att beskriva som tveksamma.
Den första delen av programmet skulle sändas i slutet på maj, men för ett par veckor sedan pausades plötsligt hela projektet.
Ansvarig utgivare Axel Björklund har kryptiskt mumlat att ”Uppdrag granskning” inte tillräckligt lyckats skydda de medverkande i de kommande reportagen, en förklaring som inte har gjort någon klokare.
Det finns anledning att misstänka att beslutet har ett samband med en juridisk genomgång av redaktionens journalistiska arbetsmetoder som advokat Johan Eriksson gjort på uppdrag av företaget som litteraturprofilen grundade.
Advokaten vevar i 75 punkter på 21 sidor på med argument av varierande grad av styrka innan han landar i att granskningsarbetet kan utgöra förtal av litteraturprofilen.
Detta eftersom reportrarna ska ha ringt runt till personer i mannens omgivning och till tidigare anställda och påstått för honom mindre smickrande saker.
Något som i sin tur reser ett par intressanta frågor. Den första är av pressetisk natur.
Kan även en opublicerad granskning vålla publicitetsskada? Var går gränsen för vad en journalist får säga i kontakten med källor under researcharbetet? Hur länge är det rimligt att en granskning får pågå utan att personer som den handlar om får försvara sig?
– Det här har förstört mitt liv, sa litteraturprofilen i ett reportage i Medierna i P1 i helgen.
(Ett reportage som har lett till en märklig cirkus jag inte ska plåga läsarna med, det räcker med att notera att UG har anmält Medierna till Granskningsnämnden och att båda redaktionerna på bräcklig grund anklagas för jäv.)
Den andra frågan är av juridisk natur. Har advokat Eriksson rätt i UG:s journalister under arbetet kan ha gjort sig skyldiga till förtal?
Jag vet inte vad reportrarna har sagt till personer de har närmat sig och har således inget svar på frågan.
Men det går att föra ett generellt resonemang om hur lagen ser ut. Det går också att titta närmare på en dom i Svea hovrätt 2018 som är mycket intressant i sammanhanget.
En frilansjournalist hade för ett större mediehus synat en affärsman. Något som resulterade i en spektakulär berättelse om en person som varit inblandad i mångmiljonaffärer och 74 konkurser. I kulisserna förekom också ett mord och ett mordförsök.
Under arbetet med en uppföljande artikel vände sig journalisten till två personer som affärsmannen arbetat med och bad om viss information.
Då de inte svarade ilsknade reportern till och förklarade i två mejl att han tolkade deras tystnad som att de var ”en väsentlig del av de omfattande bedrägerier som XX och andra sysslar med”.
Affärsmannen svarade med att väcka enskilt åtal för förtal. Vilket betyder att han fick driva ärendet själv, åklagare var inte inblandad. Det är i regel så här det går till när det handlar om detta brott.
Journalisten friades i tingsrätten, men fälldes i nästa instans. Han åkte på 30 dagsböter och tvingades betala motpartens rättegångskostnader.
Reportern argumenterade för att det skulle stå i strid med grundlagen att fälla honom. Det köpte inte hovrätten.
Det här är intressant. Yttrandefrihetsgrundlagen innehåller olika skydd för journalistiken. Ett av dem är den så kallade anskaffarfriheten.
Det är tillåtet att göra research om vad som helst om syftet är att publicera resultatet.
Ett anskaffande som av en eller annan anledning skulle kunna leda till straffansvar är tillåtet om motivet är journalistiskt.
Faktum är att en reporter till och med kan få begå vissa brott under researchen.
I förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen nämns exempelvis att det ska vara straffritt att anstifta någon att åsidosätta sin tystnadsplikt eller att obehörigen lämna ut en hemlig handling.
Men skydd i grundlagen ger inte journalister generell åtalsimmunitet. Den lyxen är förbehållen Kungen.
Det är rutinerade reportrar på UG som har arbetat med storyn om litteraturprofilen och det skulle förvåna mig om det visar sig att de har gått för långt.
Med det sagt finns det skäl att påminna om att det i paragraferna för förtal inte finns något undantag för journalister.