Facebook är inte något vanligt virus
Alla med god uppfostran har lärt sig att inte tala om politik, pengar eller religion på middagsbjudningar. Det skapar bara dålig stämning. För det mesta är det lätt att låta bli. Normala människor har sedan länge lämnat politiken till de socialt utmanade, i stort sett ingen svensk har några pengar att tala om och behandlar man religion som ett eget ämne, snarare än som en underavdelning av social- eller queerpolitik, begriper ingen vad man säger.
Men på senare tid har ett nytt, kontroversiellt ämne dykt upp.
Jag vet inte hur många gånger jag haft normala konversationer med, till synes, fullt normala människor när de plötsligt får något utomvärldsligt i blicken. Deras röster blir ihåliga, som om de ropade ur en brunn. Och så säger de ordet:
Facebook.
Ni har antagligen stött på begreppet. Facebook är en slags ungdomsgård på internet. Vår utrikesminister är medlem. Han och andra Facebookanvändare gör där vad folk alltid har gjort på ungdomsgårdar: berättar om sina favoritfärger, utbyter musiktips, bildar gäng, skickar lappar och frågar chans på varandra.
Det är inget särskilt märkligt med det. Det märkliga är hur användarna beter sig.
Att erkänna att man själv inte ”finns” på Facebook möts av häpnad, rent av indignation. Är man oförsiktig nog att vara skeptisk, utlöser man ofta ett utbrott av kontrollerat raseri. Det är som att umgås med missbrukare: med golfare, eller åtminstone heroinister.
Och, mycket riktigt, redan för en vecka sedan i denna tidning berättade ”experter” att ”Facebook har blivit en drog”. ”Facebookberoendet är bara det senaste i raden av internetberoenden”, förklarade en psykolog vid ”Spelinstitutet i Piteå”.
På modernt vis beskrivs Facebookberoendet i medicinska termer, som ”symptom” och ”behandling”. Men efter att ha stött på flera drabbade är jag övertygad om att vi har att göra med mörkare krafter än vanliga virus och baciller.
Den glasartade blicken, det osammanhängande talet, det ilskna fräsandet mot dem som inte låtit Facebook bli livets herre: allt tyder på att det, bokstavligen, är fråga om besatthet. Vad som krävs är inte ”behandling”, utan exorcism.
Vi måste agera nu, annars kommer snart var och varannan middagsbjudning att förstöras av Facebookanvändare med roterande huvuden och fontänkräkningar.