Domen mot IS-kvinnan är internationellt unik
Sex års fängelse för att inte ha förhindrat sin son från att bli barnsoldat åt IS.
Stockholms tingsrätts dom i dag mot den 49-åriga kvinnan är internationellt unik.
Begick sjubarnsmamman ett brott då hon reste till Syrien med sin familj och tillät sin 12-årige son att delta i strider med IS?
Ja, skulle troligen de flesta svara spontant på den frågan, inte minst efter att ha sett bilderna på pojken då han ännu hade något år kvar att leva och poserade framför avhuggna huvuden.
Men i juridikens värld är en fällande dom och fängelse en helt annan sak än sannolika svar och allmän moraluppfattning och när en domstol rör sig i okänd straffrättslig terräng är utgången långt ifrån given.
Tingsrätten håller exempelvis inte med åklagare Reena Devgun om att det var kvinnans avsikt att låta pojken bli barnsoldat.
Däremot, anser domstolen, har hon underlåtit att stoppa honom från att delta i träningsläger och strider.
Tolvåringen kom och gick i hemmet i Syrien och förvarade sitt gevär på sitt rum utan att modern ingrep.
Frågan är då om underlåtenhet i detta sammanhang är brottsligt.
Rådman Jakob Hedenmo konsulterar lagens förarbeten utan att finna vägledning och tar sig sedan en titt i Romstadgan, det grunddokument som styr Internationella brottmålsdomstolens arbete.
Där finns visst stöd.
Och efter att ha bläddrat i ett antal hovrättsdomar och prejudikat i Högsta domstolen landar tingsrätten i samma slutsats som jag föreställer mig att folk i allmänhet drar utan att grubbla över saker i stil med att "garantläran är tämligen outvecklad" och annat som jurister måste ta hänsyn till.
Kvinnan har under rättegången hävdat att hon lurades till Syrien och är oskyldig.
Jaha, frågar sig tingsrätten, varför gjorde du då inte ett enda försök att ta dig därifrån? Varför togs ingen kontakt med svenska myndigheter? Varför försökte du inte be någon om hjälp?
Tvärtom, chattar tyder på att modern visste exakt vad hon gjorde då hon reste med barnen till kriget.
Hennes bakgrund, anser domstolen, är intressant i sammanhanget.
Hemma i Halmstad umgicks kvinnan i många år i en sluten salafistisk miljö där barnen visades filmer i vilka jihadistiska krigare glorifierades och avrättningar förekom.
Men det är nu inte bara frågan om eventuell juridisk skuld som är svår. Vilket straff ska kvinnan ha?
Att tvinga barn att bli soldater strider mot krigets lagar, men de internationella domarna inom området rör politiska ledare och högt uppsatta militärer som samtidigt har dömts för alla möjliga brott mot folkrätten.
Nu handlar det om en mamma som inte har ställts inför rätta i någon tribunal för att ha startat ett krig eller gjort sig skyldig till folkmord.
Det enda liknande fallet är en dom i Tyskland, där en kvinna dömdes till fem år och sex månaders fängelse för att låtit sin åttaårige son delta i ett träningsläger. Men det straffet omfattade även en hel del annan brottslighet.
Sex års fängelse för grovt folkrättsbrott och grov krigsförbrytelse.
Livstids fängelse finns i straffskalan för sådan kriminalitet, men domstolen tar hänsyn till att underlåtenhetsbrott i allmänhet har ett lägre straffvärde.
Men det här är bara första ronden. Domen kommer att överklagas. Troligen blir det Högsta domstolen som får sista ordet.
Detta är också ett ärende som har väckt internationellt uppseende och som förr eller senare kommer att åberopas i andra länder.
Europas ögon ser på.