Putins plan för Sovjet 2.0: Länderna som kan stå på tur

Det är Ukraina som står under attack – men långt fler känner sig hotade av Ryssland.

Två länder är särskilt utsatta av Putins dröm om att återupprätta ett Storryssland.

Men ingen kan känna sig helt säker på att inte de står näst på tur.

Trots att kriget inte går lika bra som president Putin hade räknat med finns det inget som tyder på att han övergivit sin större plan för ett Sovjet 2.0. Ett Storryssland där alla de i dag självständiga länder som tidigare ingick i Sovjetunionen ska stå under Kremls direkta inflytande.

Sämst till ligger de länder som öppet visat att de vill bli medlemmar i EU och Nato. Eftersom Nato bara försvarar medlemmar är det fritt fram för Putin att starta vilka krig han vill utan att behöva vara rädd för att den mäktiga militäralliansen ska ingripa för att stoppa honom. Precis som i Ukraina.

 ”Det finns inget som tyder på att Putin övergivit sin större plan för ett Sovjet 2.0.”

Lättaste bytet är sannolikt Moldavien. Landet gränsar direkt till Ukraina och de ryska trupperna skulle kunna fortsätta västerut när de väl intagit miljonstaden Odessa.

En video med Belarus president Aleksandr Lukasjenko väckte nyligen stor uppmärksamhet. En vecka in i Rysslands invasion av Ukraina redogjorde han för sitt eget säkerhetsråd om läget. Han stod framför en karta som visade invasionsvägarna. Bilderna kunde tolkas som att nästa steg av inmarschen gick ut på att ta Moldavien.

Ett land med en väldigt liten armé som inte skulle kunna göra mer än symboliskt motstånd.

Ryssland har redan kapat bort en del av Moldaviens territorium. Det skedde redan på Stalins tid. I dag är Transnistrien en utbrytarrepublik där det finns 1 700 ryska trupper som är till för att påminna Moldavien om vad som kan hända ifall de gör allvar av sina planer att bli en del av västlägret.

Lukasjenko pekar på sin karta, som är full med pilar. Transnistrien är markerat som rosa på kartan.

Leninstaty framför parlamentet

Transnistrien är också en påminnelse om hur det var i det gamla Sovjet. Lenin står staty framför parlamentet.

Moldavien skickade mer eller mindre i panik in en ansökan om EU-medlemskap en vecka efter att Ryssland invaderat Ukraina. Men landet är Europas fattigaste och definitivt inte redo för det EU-medlemskap som skulle ha kunnat utgöra ett visst skydd mot Putins expansionsplaner.

Inte heller lär landets neutralitet vara till särskilt stor hjälp eller det faktum att man inte infört några sanktioner mot Ryssland.

Georgien ligger minst lika illa till.

Ryssland visade redan 2008 att man är beredd att med våld hindra Georgien från att bli en del av Nato och EU. De ryska stridsvagnarna stod bara en timme från huvudstaden Tbilisi när de stannade och så småningom drog sig tillbaka. Sannolikt av rädsla för att USA var beredda att ingripa militärt för att stoppa den ryska invasionen om den gick för långt.

I stället för att inta Georgien placerade ryssarna trupper i två provinser som redan sedan tidigare ville bryta sig loss från Georgien. Ryssland erkände Sydossetien och Abschasien som självständiga stater trots att de är del av Georgiens territorium.

”Putins lättaste byte är sannolikt Moldavien. Landet gränsar direkt till Ukraina och de ryska trupperna skulle kunna fortsätta västerut.”

Varnar landet

Precis samma taktik som Putin använde inför kriget i Ukraina när han lät erkänna de två ukrainska utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk som självständiga stater.

Inga andra länder har erkänt Sydossetien och Abschasien men Ryssland fortsätter på olika sätt att kapa åt sig georgiskt territorium samtidigt som man på många andra sätt varnar landet för att fortsätta sin väg mot att bli en del av väst.

Desinformation och påverkansoperationer verkar dock inte ha avsedd effekt. En klar majoritet av landets befolkning vill bli medlemmar av EU och Nato.

Även Georgien sökte EU-medlemskap i samma stund som Ryssland invaderade Ukraina.

Eftersom varken Georgien eller Moldavien ännu är med i Nato är det osannolikt att militäralliansen skulle försvara något av länderna mot ett ryskt angrepp.

Av övriga före detta Sovjetrepubliker är de flesta mer eller mindre lojala mot Putin.

Armenien försökte tidigare att röra sig mer åt väst men blev avskräckt av de kraftiga ryska reaktionerna mot Georgien och Ukraina.

En pansarvagn från Sovjettiden står som monument i Tiraspol i Transnistrien.

Hoppas få skydd

Merparten av de övriga före detta Sovjetrepublikerna är stenhårda diktaturer vars ledare traditionellt haft goda förbindelser med Moskva. Nyligen skickade Ryssland trupper till Kazakstan för att hjälpa eliten där att slå ner ett folkligt uppror.

De ligger också geografiskt så långt från Europa att något medlemskap i EU inte är aktuellt.

Innan Putin invaderade Ukraina var inställningen i de baltiska länderna att medlemskapet i Nato skulle skydda dem.

Efter att de sett hur brutalt Ryssland går fram mot sitt broderland är de inte längre lika säkra.

Regeringarna i Estland, Lettland och Litauen har alla vädjat till USA att kraftigt förstärka Natos närvaro på deras territorium.

Nato stationerade fler soldater i de tre baltstaterna redan efter Rysslands annektering av Krim och har skickat ännu fler efter invasionen av Ukraina. Men de baltiska länderna vill se mer av tung militär utrustning som tanks och stridsflyg.

Norska Natosaoldater övar i Litauen.

Testa Nato

Även vanliga människor känner stor oro. Det kunde jag själv konstatera vid ett besök nyligen i Litauen. Folk hoppas att övriga Nato-länder ska komma till deras försvar i den händelse Ryssland skulle attackera men långtifrån alla kände sig säkra på att det verkligen skulle bli så.

Eller att medlemskapet skulle avskräcka Ryssland från att attackera. De baltiska staterna är alla små och har en begränsad försvarsförmåga. Om det är någonstans som Putin skulle kunna tänkas testa Natos kollektiva försvarsvilja så är det i dessa före detta Sovjetrepubliker som hittills är de enda som blivit medlemmar av Nato och EU.

De bröt sig också loss och utropade sin självständighet månader innan Sovjetunionen kollapsade.

I den kravlista Putin presenterade för Nato runt jul var en av punkterna att Nato måste dra tillbaka alla trupper från de stater i det forna Östeuropa som blivit medlemmar efter 1997.

Han krävde dock inte att de skulle ge upp sitt medlemskap i Nato och EU. Samtidigt är de länder som tidigare ingick i den ryska militäralliansen Warszawa-pakten de som ligger på alla hårdast för att Putin måste stoppas i Ukraina.

Extra utsatt

Lyckas Ryssland vinna i Ukraina fruktar många att hans aptit kan växa ytterligare. De minns alla den sovjetiska invasionen i Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och hotet om att invadera Polen i början av 80-talet.

Just Polen är extra utsatt i den nuvarande konflikten.

Polen har fått en nyckelroll i Ukrainas motstånd. Det är till Polen som den stora majoriteten av flyktingarna flyr. Det är via gränsövergångar i Polen som Nato transporterar den stora merparten av de vapen som man förser den ukrainska armén med.

Ryssland har redan bombat en ukrainsk armébas väldigt nära den polska gränsen. Där lagrades vapen för vidare transport och där tränades frivilliga från utlandet som vill slåss på Ukrainas sida,

Vid attacken dödades 35 människor. En tydlig varning från Ryssland till Polen och Nato.

Givetvis ska det mycket till för att Ryssland ska våga attackera ett Nato-land. Även om den kollektiva försvarsgarantin aldrig egentligen prövats i verkligheten får man ändå utgå ifrån att både Joe Biden och Nato-chefen Jens Stoltenberg menar allvar när de säger att varje tum av Natos territorium kommer att försvaras.

Det vore på många sätt dumdristigt och självmordsbenäget av Putin att testa den viljan. Men det var också en uppenbar felkalkyl av honom att attackera Ukraina.

En auktoritär ledare som levt nästan helt isolerat de senaste åren och snöat in på storryska drömmar är uppenbarligen en farlig man. Det är svårt att avgöra var gränserna för hans makthunger går.

”Givetvis ska det mycket till för att Ryssland ska våga attackera ett Nato-land.”