Så bevakar Aftonbladet koranbränningarna

En koranbränning kan i sig vara en nyhet första gången den sker. Och även den andra. Och tredje, fjärde, femte. Men 20:e gången?

Koranbränning på Mynttorget med Salwan Momika och Salwan Najem.

Eldar medierna på koranbränningarna? Hur agerar vi för att inte bli en bricka i ett storpolitiskt spel?

Det var några frågor som avhandlades i förra helgens ”Medierna i P1”. I inslaget (som du kan lyssna på här!) beskriver undertecknad hur vi numera, så här några månader in i händelsekedjan, tänker kring vår bevakning.

  • Vi är på plats och bevakar aktionerna (oftast) men vi liverapporterar inte och publicerar heller inget om det inte händer något utöver själva koranbränningen
  • Vi är restriktiva med att per automatik visa själva bränningen i rörlig bild

 

Karin Olsson, stf ansvarig utgivare på Expressen, vänder sig i inslaget mot ”Medierna i P1”:s frågeställning om mediernas roll i det storpolitiska spelet. En utgivares jobb är inte att gå runt och tänka på exakt vilka konsekvenser en publicering får. Vi ska publicera det vi bedömer har ett allmänintresse. Eller, det är ”inte vår uppgift att lägga världen tillrätta”, som hon (snyggt!) formulerar sig.

Samtidigt menar hon att publiceringarna ska vara balanserade, relevanta och ansvarsfulla. I en uppföljande krönika är hon också kritisk till Aftonbladet, som hon menar är alldeles för återhållsamma kring koranbränningarna.

 

För oss handlar dock bevakningen om just de ord som Karin Olsson själv lyfter fram: nyhetsvärdering och relevans.

En händelse som en koranbränning kan i sig vara – och är absolut – en nyhet första gången den sker. Och även den andra. Och tredje, fjärde, femte och kanske sjätte. Men är själva händelsen en nyhet den 20:e gången? När samma person gör det? Det är inte självklart. Att vi ska komma rusande med fotografer och sändarbuss varje gång koranbränningarna försöker få uppmärksamhet är knappast heller en journalistisk hållning, alldeles oavsett om aktionen är kontroversiell eller ej.

 

Det finns också tillfällen då det är motiverat att publicera själva bränningen av koranen – och det har vi också gjort ett flertal gånger. Men att alltid, vid varje givet tillfälle då ämnet ska avhandlas, publicera något som väcker så pass mycket anstöt är enligt vår bedömning inte särskilt ansvarsfullt. Speciellt när de som bränner koranens enda syfte är att få så mycket uppmärksamhet som möjligt. Aftonbladet har en stor publik (över 4 miljoner varje dag) och våra publiceringar får stort genomslag.

 

I dagens medievärld kontrollerar vi medier dock inte processen själva. Vi kan bedöma att en aktion inte är relevant att rapportera om – men koranbrännarna livesänder sina egna aktioner och de sprids vidare. Kanske av krafter som har ett intresse i av att blåsa upp dem. De når ut – och väcker reaktioner.

Och om utländska regeringar eller stora religiösa organisationer fördömer Sverige eller vad det nu kan handla om, då är det ofta en nyhet.

Även om det riskerar att, som ”Medierna i P1” uttryckte det, ”bidrar till ytterligare bensin på den redan upphettade brasan”.