Det blev jackpott – på vanligt vatten
På en ”kommunikationsbyrå” i Stockholm sitter en man och gnuggar händerna. Han har levererat.
En gång i tiden var han anställd av Tidningarnas Telegrambyrå, men numera är han ”mediestrateg”. Det betyder att han lägger upp strategier för att få medierna att säga det hans klienter betalar honom för att få dem att säga. Och den här gången är det jackpott! Fullträff! Joker med vinstregn, Drömvinsten och Kung Keno!
Och det på en så enkel sak som vanligt vatten.
Det var det kommunala bolaget Stockholm Vatten som bad honom hitta på något. Det skulle ha miljöprofil. Få folk att knyta an till deras produkt. Alltså, inte bara köpa vattnet, utan köpa vattnet med glädje och stolthet.
Många skulle kanske ha undrat redan där om de var riktigt kloka, de där jepparna på Stockholm Vatten. Men inte vår mediestrateg. Han visste ju att bolaget redan gjort underligare saker. Utbildat mellanstadieungar till ”toaspanare” till exempel. Små barnspioner med uppgift att kontrollera om mamma spolar ned en otillåten tampong och i så fall omedelbart ingripa.
Så det här var väl inte så märkligt.
Det borde ha att göra med klimatet, tänkte vår mediestrateg. Det är ju inne. Och så behövs konflikt. En tydlig fiende. Låt se nu… eeehhh…
Ja, ni vet hur det gick. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Metro, City, Aktuellt, Rapport, Ekot, alla rapporterade plötsligt om flaskvattnets inneboende ondska. Och, givetvis, om kranvattnets inneboende godhet. Själva miljöministern hoppade på kampanjen. Alla var ense om att den som drack annat än kranvatten var förtappad.
Har jag glömt något? Ja, just det. När mediestrategen såg den här tidningen förstod han att han lyckats, även med det där känslomässiga: en egen vinjett! ”Jag hjärta kranvatten”! Och listan över koldioxidutsläppen av vattenflasktransporter var kanon!
Ett tag oroade han sig för att någon skulle sätta Aftonbladets uträkning i ett sammanhang. Påpeka, till exempel, att en sovande människa andas ut koldioxid motsvarande 167 flaskor Ramlösa per minut. Eller att en joggare andas ut koldioxid motsvarande 2 000 flaskor Ramlösa per minut. Att den som håller andan en bråkdel av en sekund har uppvägt sitt intag av Ramlösa.
Men det gjorde ingen. För nu älskade alla kranvatten.
Och så började han fakturera.