Därför uteslöts kändisadvokaten
Advokatsamfundet hade en inte enkel juridisk nöt att knäcka då uteslutningen av Per Liljekvist skulle avgöras.
Jag tycker att disciplinnämnden landade rätt.
Liljekvist, en av landets mer kända brottmålsadvokater, uteslöts i går av Advokatsamfundet. Detta som en konsekvens av att han i tingsrätten och hovrätten dömdes för att i oktober 2014 ringt upp en kriminell klient och bett honom misshandla några ungdomar.
Jag skrev i en kommentar att samfundet rimligen måste ha kommit fram till att brottet begicks inom ramen för Liljekvist tjänsteutövande, eftersom det endast är då som lagen medger att en advokat blir utesluten.
Det är en bisarr konstruktion. En advokat som sliter fram en pistol och skjuter en åklagare i rättssalen blir utesluten. En advokat som går hem och skjuter sin partner får vara kvar.
I dag har jag läst protokollet över ärendet som advokatsamfundets disciplinnämnd, bestående av advokater och representanter utsedda av riksdagen, har upprättat.
I inlagor till samfundet hävdar Liljekvist att han är oskyldig och att brotten han åtalades för i alla händelser ska betraktas som något som skedde på fritiden. Han bestred därför varje form av disciplinär åtgärd.
Advokaten har rätt i att händelserna inträffade en sen kväll då han var ute och roade sig. Det var inte i yrkesrollen han rumlade runt.
Men disciplinnämnden gör några viktiga påpekanden. Den 21 augusti 2014 förordnades han till offentlig försvarare för en man som häktades som misstänkt för försök till mord. Mannen dömdes senare för bland annat grovt olaga hot och grovt vapenbrott, en dom som Liljekvist överklagade den 28 oktober.
Det var någon vecka innan överklagandet som Liljekvist ringde denna man och bad honom misshandla ungdomarna. Tidigare samma dag hade de för övrigt talats vid, den gången om målet de var inblandade i.
Nämnden drar slutsatsen att även om samtalet skedde på kvällen på Liljekvists fritid så var det inom ramen för advokatverksamheten.
Jag delar den uppfattningen. Våldsmannen var ännu advokatens klient. Det finns en uppenbar koppling mellan brottet och yrkesuppdraget.
Att Liljekvist blir utesluten måste för honom personligen vara kännbart. Han kan fortsätta arbeta som jurist, men kommer i princip inte kunna åta sig offentliga uppdrag.
Det är ett hårt men korrekt beslut. Och det handlar inte om att bestraffa en människa som redan har straffats.
En person som har dömts för att beordra en grovt kriminell person att misshandla barn ska inte fortsätta att få statliga medel för viktiga insatser i rättssäkerhetens tjänst.
Något annat beslut än uteslutning skulle påverka förtroendet för rättsväsendet. Det skulle, inte minst, skada landets övriga cirka 6000 advokater.
Bengt Ivarsson, Advokatsamfundets ordförande, anser att denna historia understryker behovet av en lagändring. Även advokater som begår brott på fritiden ska kunna uteslutas.
Om Liljekvist gett någon annan än en klient i uppdrag att misshandla människor så hade det knappast samfundet kunnat göra någonting. Är det verkligen rimligt?
Det pågår en översyn av denna egendomliga paragraf i rättegångsbalken på Justitiedepartementet. Låt oss hoppas att juristerna kommer fram till någonting vettigt.