Den viktigaste nyheten försvann snabbt i bruset

Oisín Cantwell

Nyhetskolumnist

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-06-23

Veckans viktigaste inrikespolitiska nyhet skymtade förbi i mediebruset och föll sedan snabbt i behaglig glömska.

De högerextrema webbsajter som öppet förespråkar våld har över 144 000 besök varje dag, visar en kartläggning som Statens medie­råd har gjort på uppdrag av demokratiminister Birgitta Ohlsson.

Att jämföra med de åtta riksdagspartiernas sammanlagda 19 000 dagliga läsare och Sveriges enda jihadist­iska webbplats, som har 90.

Högertokarna tycks således vara betydligt bättre på att sprida propaganda på nätet än andra sorters fanatiska knäppgökar.

I förbigående nämner utredarna ytterligare ett viktigt faktum, nämligen att medan den genomsnittlige radikale islamisten drömmer om att ta sig till Syrien eller Somalia för att dö i Allahs namn och bli belönad med tolv oskulder i para­diset, så är revolutionären längst ut på högerkanten ­inriktad på att ”förändra svenska förhållanden”.

Vi talar med andra ord om en rörelse som inför stor publik predikar en ideologi där våld är en nödvändig ingrediens i den heroiska kampen för att få ordning på fosterlandet.

Följaktligen upplagt för dramatiska rubriker, experter som uttalar sig och mustiga debatter om det högerextrema hotet mot Sverige. Kort sagt samma väsen som då Säpo för några år sedan släppte en rapport om vår inhemska militanta islamism.

Så blev det nu inte. För alltsedan 9/11 är tidningar, radio och tv betydligt mer intresserade av svartskalleterrorister än pursvensk nazism.

Extremsajterna älskar sina konspirationsteorier om att kulturmarxisterna inom gammelmedia har lyckats förtiga det muslimska hotet, men bortser i sin retorik av lätt insedda skäl från alla de spaltmil som har skrivits om fallna skyskrapor, attentat i London och Madrid och självmordsbombare i Stockholm.

Sanningen är att denna terrorism har fått betydligt större utrymme i medierna än ett ännu farligare fenomen, de fascistiska och nazistiska partier som än en gång väljs in i parlament runt om i Europa.

Jag tror att det förströdda intresset för demokrati­ministerns rapport beror på någonting betydligt mer dystert än att dess mät­metod, på i och för sig goda grunder, har ifrågasatts.

Jag tror att det beror på att berättelsen om vår tid är skev.