Min bil - en dröm för arkeologerna
Några arkeologer skröt häromdagen om att de hittat hus från 1300-talet under Slottsbacken.
Stor sak, grabbar. Själv städade jag ur bilen i torsdags.
Det är ingen hejd på vilka intressanta lämningar man kan hitta i en bil. En gång åkte jag till Linköping och köpte en gammal Jaguar XJ6. Den var racing green och dog när jag provkörde. Borde ha förstått piken, men det var en snygg grön, det där, så i med nytt batteri, fram med hästhandlarplånkan, fukta tummen, bläddra tusingar och i väg.
Det höll till Södertälje södra.
Ett par år senare, när jag själv skulle lura på någon stackars sate det där åket, gjorde jag en rejäl utgrävning. I dörrfacket, höger bak, hittade jag ett överstycke till en rosa borg. My little pony, eller möjligen Barbie. Det måste ha legat där i åratal. Folk hade klivit in, suttit i och klivit ur baksätet, utan att veta att de armbågades med historien.
För allt man gräver fram ur bilens fack, lådor och fickor har en historia. Någon har en gång lagt artefakten där, eller tappat den, och sedan glömt det. Man kan spåra semesterresor, tjänsteresor, ridläger, storhandling och vanlig, trist pendling.
Det är lätt att börja spekulera. "Förmodligen", vill man säga, "användes det här fordonet en gång till en sommarutflykt mellan danska pensionat. Inte i mer än två veckor, att döma av kvittofragment som återfunnits under en gummimatta. Minst ett barn, ej över tolv år, var medföljande. Barnet reste i baksätet och drack Festis i papptetra, att döma av de böjbara sugrören som grävts fram mellan sätena."
Att hitta sina egna lämningar är nästan kusligt. Otvetydiga bevis på att man satt i sig två Dajmstrutar. Parkeringslappar från städer man inte visste att man hade sett. Små, märkliga plastpluppar som verkar höra till något elektriskt. Kanske en bilburen apparat som man saliverat över på en hemsida för några år sedan, köpt, haft sönder, slängt och glömt.
Bara plupparna finns kvar. Allt man kan göra är att spekulera i vad de är till för.
Och någonstans därute går ett barn. Tjej, antagligen. Eller barn, förresten, hon måste vara vuxen nu. Kanske jurist, eller webbdesigner, eller pediatriker. Lycklig, omtyckt och framgångsrik.
Men djupt därinne gnager saknaden. Vad blev det av överstycket till hennes rosa My little pony-borg?