Tänk om jag har fel, han kanske är så dum
En del utgår från att alla som inte hör vad man säger är dumma i huvudet. Jag har aldrig trott på det där.
Jag menar, hur många idioter kan det egentligen finnas? Det måste ju vara mer sannolikt att folk helt enkelt har olika uppfattningar. Att de ser världen på olika sätt. Att det är man själv som inte lyckas förklara.
Eller hur?
Jag flögs upp till Umeå en gång. Det skulle spelas in ett tv-program och varför ska alla tv-program spelas in i Stockholm? Så jag blev uppflugen till Umeå. Från Stockholm. Tillsammans med ett par andra. Från Stockholm.
Ja, diskutera med din bänkkamrat.
Hursomhelst. Det var något slags existentiellt tema, jag minns inte vilket: skapelsen, döden, ledan däremellan. Något sådant. Vi satt på pinniga stolar i en gammal kvarn. Atmosfär, ni vet.
Jag minns inte vad jag sa, men jag minns att det inte var särskilt svårt. Jag minns att jag sa det en gång. Och en gång till. Och en tredje gång, väldigt tydligt.
Det funkade inte.
Programledaren lyssnade och såg ut som om han kommit på något riktigt klurigt. Ögonen plirade, huvudet föll på sned och munnen öppnades. En gång. Två gånger. Tre gånger. Och ut kom, varje gång ...
Ja, det finns bara ett sätt att säga det här:
Ut kom, varje gång, något som lät riktigt dumt.
Inte så att han hade en annan uppfattning. Inga motargument. Det han sa visade bara att han inte begrep vad jag hade sagt.
Men han såg så nöjd ut. Jag minns att jag tänkte att den här killen måste ha en plan. Kanske låtsas han att inte förstå, som ett pedagogiskt trick. Kanske funkar det där i tv, som en slags kritisk diskussion.
Kanske vet han vad han gör, tänkte jag. Så flög jag hem.
Häromdagen läste jag en text av den där killen. Åren har passerat, det måste ha gått bra för honom, för han är nedflugen till Stockholm nu. Hans text gällde en ganska enkel fråga, som många andra klarat av med elegans.
Killen missade helt målet. Sedan gjorde han stolt tre, fyra självmål. Antagligen med plirande ögon och huvudet på sned. Sedan snurrade han till en slags segergest och satte punkt.
Plötsligt slog det mig. Tänk om den här killen inte alls har en plan. Tänk om jag har fel i mina antaganden. Tänk om killen faktiskt ÄR dum som ett spån.
O, Gud, så deprimerande.