Dålig stämning är inte ett grundlagsbrott, Ulf
Klimatminister Romina Pourmokhtari ställde i veckan in ett öppet möte med Fossilfritt Sverige ”av säkerhetsskäl”. UIf Kristersson pekade snabbt ut klimataktivistgruppen Extinction Rebellion som anledningen på Instagram. Det var lite underligt gjort, eftersom man inte brukar röja detaljer i så känsliga ämnen som toppolitikers hotbild. Kanske framför allt inte när man är statsminister?!
Men Kristersson stannade inte där, utan drog paralleller till när han och Elisabeth Svantesson förra veckan höll i ”en fin och öppen frågestund” i Malmö, som förstörts av ”några ilskna aktivister” som ”skrek rakt ut, som vägrade vänta på sin tur och som inte alls brydde sig om några svar.”. Ulf Kristersson avslutade: ”Att störa och förstöra politiska möten och vägra acceptera ett sansat samtal har totalitära krafter sysslat med i alla tider.”
Men vad är egentligen en hotbild mot en minister? Dagens Nyheter begärde ut deltagarlistan till klimatministerns möte (som istället fick ske bakom lyckta dörrar) och fann en enda medlem i Extinction Rebellion: Den pensionerade civilingenjören Ola Gabrielson, 70. Han hade, enligt egen utsago, anmält sig för att ”ställa frågor om betongbranschens framtid”.
Romina Pourmokhtari säger till SR att händelsen visar på rörelser ”som är illegala och utför brott. De utgör en fara och de stör också det demokratiska samtalet”.
Illegala, kära klimatministern?
Mattias Wahlström, expert på sociala rörelser, säger till DN att han tvivlar starkt på att Säpo skulle bedöma att Extinction Rebellion utgör en risk för ministrars personliga säkerhet. Detta eftersom det är ”en grupp som väldigt tydligt profilerat sig mot icke-våld och inte har någon historik eller retorik som handlar om våld mot personer”.
Storbritanniens dåvarande konservativa klimatminister Michael Gove bjöd för övrigt in Extinction Rebellion till samtal så sent som 2019.
Civil olydnad är en av de mest beprövade metoderna inom rättighetsrörelserna – hej Rosa Parks, Mahatma Gandhi och Nelson Mandela! – och något som Romina Pourmokhtari själv uppmanade till så sent som 2021. Då framträdde den dåvarande Luf-ordföranden i en t-shirt med texten ”Göm en flykting, blir det olagligt göm två”. Mötet gällde huruvida Liberalerna skulle samarbeta med Sverigedemokraterna, något Pourmokhtari motsatte sig starkt.
I veckan berättade miljötidningen Aktuell Hållbarhet att Pourmokhtari är den första klimatminister som vägrat ge dem en intervju, trots att man sökt henne i ett års tid, och att hon konsekvent duckar intervjuer med reportrar specialiserade på klimatfrågor.
Närheten mellan politikerna och medborgarna som både Ulf Kristerssons och Romina Pourmokhtaris möten är exempel på är lovvärd. Frågan är bara varför regeringsföreträdare har så ömma tår. I länder som Storbritannien och Frankrike visslas och buas det ständigt i kammaren när en ledamot har ordet. Detta är för många européer själva sinnebilden av en demokrati, man höjer sin röst när man inte håller med. Men den stämningen klarar alltså Ulf Kristersson inte av på ett möte med allmänheten utan att börja yra om ”totalitära krafter”.
Låt mig citera Wikipedia: ”Totalitarism är ett politiskt system i vilket en stat endast tillåter ett maktägande parti och att detta parti ser sig självt som staten (…) Praktiserad totalitarism har uteslutande genom historien använt sig av någon typ av censur och hämmande av yttrandefrihet hos befolkningen i det avgränsade området.”
Det är svårt att skaka av sig känslan att regeringen bara vill undvika dålig stämning just nu. Att de projicerar sina egna tillkortakommanden – samarbete med ett parti sprunget ur en totalitär tradition till exempel – på sin publik.
I en demokrati gnisslar det ibland, det är själva poängen med yttrandefrihet. Men dålig stämning är inte ett grundlagsbrott. Och ser man som statsminister fram emot ”en fin och öppen frågestund” efter att man lagt fram en budget som ökar utsläppen 2023 så kanske man bara ska ta och tala för partiets lokalförening.