Nu får vi snälla samtal i stället för hysteriska utskällningar
Häromdagen kallades jag till ett möte om feedback på tidningen. En inhyrd konsult som är expert på hur man talar med varandra på jobbet hade möte i ett rum som kallas Spanien.
Vi har många andra möteslokaler uppkallade efter länder och landskap. Det sägs att en säljare, en person som försöker skaffa annonsörer till tidningen, kallades till ett möte i Norge och hastade till Arlanda och satte sig på ett flyg till Oslo. Där finns Schibsteds huvudkontor. Schibsted äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet och lär vara spekulant på TV4.
Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att kallas till ett möte i Copacabana, Hawaii eller Miami Beach.
I Spanien stod en energisk och vältränad karl som hade whiteboard och powerpoint till hjälp. Bakom honom på andra sidan fönstren försökte det trötta dagsljuset besegra den grå dysterheten. Energimannen som var i sina bästa år skämtade och spridde insikter om feedbackens elementa och fördjupningar.
Jag antecknade några stolpar, mest av artighet och för att visa att jag hängde med.
* Beskriv vårt feedbackklimat.
* Fungerar det bra?
* Modell för strukturerad feedback.
* Prestationsbaserad feedback.
Gråheten trängde in genom fönstren. Det var varken dag eller kväll. Vi svävade i ett intet vilket tyngde oss som vore vi fjättrade vid stenblock lätta som heliumballonger. Jag tänkte på när jag började på Expressen som ung och ivrig vikarie. Då fick jag också feedback. En nattchef som var ökänd för sin elakhet sa inför hela nattredaktionen:
– Peter, kan du säga vad som är bra med din text?
En annan chef sa:
– Ta av dig tumvantarna innan du skriver.
Det var en vänlig stämning jämfört med hur det gick till några år tidigare, på den legendariske redaktionschefen Sigge Ågrens tid. Han ringde hem till en av tidningens riksredaktörer mitt i natten. Riksredaktörer var journalister anställda på platser som Jönköping, Kalmar, Eskilstuna och Örebro.
Riksredaktörens fru svarade. Sigge sa, ”vet du att du är gift med en idiot”, och la på.
Det var också ett slags feedback.
Eller när den ännu mer legendariske chefredaktören Bo Strömstedt upptäckte att författaren PO Enquists namn var felstavat i en rubrik.
– Rätta rubriken till nästa upplaga och ge den skyldige sparken, sa Bo vid redigeringsbordet, desken kallat.
Bo var extra känslig för om man stavade namnen på hans vänner fel. Han var noga med all stavning. En reporter som var notoriskt slarvig hade ett efternamn som började på S. Bo beordrade att det skulle stavas med Z nästa gång han skrev en artikel.
En gång fick jag tillbaka ett manus från Bo översållat med dödskallar men utan kommentar i övrigt. Det var ett exempel på feedback utan ord.
Jan Olof Olsson, Jolo kallad, Dagens Nyheters berömdaste reporter, skrev i boken ”Slipsen i Krakow” om sin första tid som journalist. Nyhetschefen skickade honom till restaurang Pilen på Bryggargatan där enligt tips flera personer skulle ha dött av förgiftad ärtsoppa.
Jolo luskade ut att tipsaren var en gäst i restaurangens andraklass-avdelning som hittat på nyheten som hämnd för att han inte fick sitta kvar och supa.
Nyhetschefen hade redan ritad in sex ovaler med svarta ramar på tidningens förstasida. Han blev ursinnig. Ovalerna var tänkta att fyllas med porträtt av döda som inte längre fanns.
Han skällde på Jolo i 40 minuter.
Så agerade en äkta legendarisk tidningsledare. Det räckte inte med vredesutbrott, det krävdes också att de var omotiverade, lösryckta och obegripliga, en nyckfull guds urladdningar, påpekade Jolo.
Aftonbladets inhyrda expert på feedback delade in oss i arbetsgrupper. Vi fick läsa ett par texter och diskutera dem med varandra. Experten gick runt och tipsade om hur man ger kritik på ett vänligt och konstruktivt sätt. Jag glömde att anteckna.
Sedan var det slut och vi var flera som tog en kopp gratiskaffe i maskinen. Jag minns när Expressen höll på att gå sönder under en av tidningens otaliga kriser på 90-talet och företagsledningen bestämde att personalen skulle få gratis kaffe medan världen gick åt helvete. Koncernchefen Bengt Braun meddelade personligen beslutet.
Kanske var det då allt vände i branschen.