MARTIN SCHORI: Ska vi berätta när vi använder AI (och i så fall hur)?
Ska vi berätta när vi använder AI i Aftonbladets redaktionella arbete?
En fråga som kan tyckas ha ett enkelt svar – eh, ja! – men som faktiskt är rätt svår, skriver Aftonbladets stf ansvarie utgivare Martin Schori.
Låt oss ta ett exempel. Om Aftonbladet imorgon bygger ett verktyg som automatiskt gör om SMHI-data till väderartiklar, vad är det då som är viktigast för er, läsaren, att veta?
Är det att datan är hämtad från SMHI eller är det exakt hur bokstäverna hamnade i din mobil? Om det var en person som skrev den korta och journalistiskt inte så komplicerade texten – eller en maskin som gjorde det?
För allt material, AI-genererat eller inte, vi publicerar här på Aftonbladet faller ju till slut under vårt ansvariga utgivarskap.
Samtidigt: transparens är viktigt för oss. Det är en hygienfråga, vi lever på att granska andra – därför är det rimligt att vi själva är så öppna vi bara kan.
Det är också därför Aftonbladet har en mängd olika policys och dokument som vi publicerat för allmän beskådan, som en redaktionell policy, dokument om hur vi förhåller oss till pressetik – och AI!
Frågan kring just AI och transparens är en het potatis i medievärlden – och just nu under utredning för hela branschen. Arbetet görs inom ramen för organisationen Utgivarna och leds av Agnes Stenbom, som till vardags jobbar på Schibsted (som äger Aftonbladet).
Målet är att hitta ett gemensamt förhållningssätt. Och som sagt, det är inte helt enkelt. För även när vi nått ett resultat idag – hur står sig det imorgon? Teknikutvecklingen går som bekant fort nu.
För några veckor sedan pratade jag med en marknadschef på ett stort företag. Ett väldigt annorlunda bolag än nyhetsmedier, förvisso, och med resurser vi bara kan drömma om. Men idag görs en stor andel av deras marknadskommunikation med hjälp av AI. Eller till och med till 100 procent skapat av AI. Studios, inhyrda fotografer och långa fotograferingar är ett minne blott, produktbilderna skapas via i . Designerns nya jobb är att prompta, låta en AI sköta skapandet och sedan finslipa – och godkänna – slutresultatet.
Även om det är långt kvar – och nyhetsmedier har helt andra krav på till exempel etik och transparens än många andra företag – är det inte helt omöjligt att medierna kommer ta steg i liknande riktning.
En journalist får en idé eller ett tips, gör intervjuer och research men själva skapandet – skrivandet, klippandet av videomaterialet eller podd-avsnitten – kan i vissa fall göras av AI. Att knacka bokstäver är kanske inte längre alla reportrars huvudsyssla. Självklart sätter journalister sitt unika avtryck i språk, tilltal och ton, det är svårt (eller inte ens önskvärt) att ersätta med AI. Men vid viss typ av rapportering, där det mer handlar om informationsförmedling, skulle det kunna bli aktuellt.
Och då återkommer frågan som ställdes i den här artikelns början.
Vad är viktigast att redovisa?
Är det källorna, de journalistiska arbetsprocesserna, eller exakt vem och vad som knackade ner texten? Slutresultatet är ju även i detta scenario godkänt av en journalist och faller under det ansvariga utgivarskapet.
Även om transparens, återigen, är viktigt finns det ju faktiskt risker med att överinformera. För var drar man gränsen? Att märka ett material som till 99,9% inte är framtaget med hjälp av AI som ”AI-genererat” kan väcka onödiga tvivel kring hela publiceringen.
Precis som mycket av det vi gör handlar det om väl en balansgång. Vad tycker du? Om du har tankar kring detta är du mer än välkommen att höra av dig till mig och berätta!