Så hotas Sveriges Nato-ansökan
Det går bakåt – inte framåt
För nära tio månader sedan ansökte Sverige om att bli medlem i Nato.
Sedan dess har utvecklingen gått bakåt.
De största hoten i den segdragna processen är fyra.
Den 18 maj förra året lämnade Sveriges Natoambassadör in den svenska ansökan om att bli medlem i den västliga försvarsalliansen till generalsekreterare Jens Stoltenberg på högkvarteret i Bryssel. Det talades om en blixtanslutning.
Några veckor senare, den 5 juli, skrev representanter för Natos samtliga trettio medlemsländer under anslutningsprotokollen för Sverige och Finland. De sade alltså ja till de båda länderna.
Sedan dess har processen inte avancerat. Den har backat.
Turkiet har ställt en rad olika krav för att dess parlament ska godkänna, ratificera, särskilt den svenska ansökan. Bland annat att över hundra turkiska medborgare ska utlämnas av olika skäl.
Ungern har hittills inte presenterat krav för att godkänna det avtal de, likt Turkiet, redan skrivit under. Men godkännandet, ratificeringen, i det ungerska parlamentet har skjutits på framtiden flera gånger.
Här är de största hoten i den tröga anslutningsprocessen.
1. Ungersk lynnighet. Tidigare sade regeringen att Ungern skulle godkänna den svenska ansökan till Nato före juluppehållet. Att det dröjde så länge förklarade dåvarande utrikesministern Ann Linde (S) med att parlamentarikerna hade så mycket att göra.
Ett halvår senare är det svårt att tro på den förklaringen. Det ligger annat bakom än tidsbrist.
2. Sverige som EU:s ordförande. I dag, måndag, öppnade det ungerska parlamentet efter juluppehållet. Enligt den preliminära föredragningslistan ska parlamentet göra en första läsning av den finska och svenska Natoansökan på onsdag.
Därefter skulle det slutliga godkännandet kunna klubbas tidigast veckan därpå, 8 mars. Hänger det upp sig hålls den slutliga omröstningen 15 eller 22 mars. Eller ännu senare.
Före helgen uppmanade premiärminister Orbán sitt parti Fideszs ledamöter att rösta ja. Men kritiska röster hörs. Sverige har haft synpunkter på den ungerska demokratin och på EU:s bidrag till landet. Nu när Sverige är ordförande för EU:s ministerråd i ett halvår kan det vara dags att ge igen. Tycker vissa.
För Sverige skulle det vara svårt att agera emot Ungern i det här fallet. Ordföranden förväntas att vara neutral och inte driva sin egen ståndpunkt.
Hur denna kraftmätning, eller teaterföreställning (om Orbán bara spelar positiv), slutar är oklart.
3. De turkiska valen. Första omgången i president- och parlamentsvalen ska enligt planerna äga rum den 14 maj. Det kan bli en andra omgång två veckor senare.
Valen är, ur svensk synvinkel, riskfyllda på flera olika sätt. För det första kan de skjutas upp med hänvisning till jordbävningskatastrofen som hittills tagit 40 000 liv och förstört ett oräkneligt antal byggnader. Det kommer i så fall fördröja processen ytterligare.
För det andra stänger parlamentet två månader före valet, det vill säga enligt nuvarande tidtabell om ett par veckor. Efter stängning kan parlamentet, av naturliga skäl, inte ratificera varken den finska eller den svenska Natoansökan.
För det tredje har man ingen aning om valutgången. Det är inte alls otroligt att valen följs av en tid av inrikespolitiskt slagsmål där det inte finns plats för varken den svenska eller den finska Nato-ansökan.
4. USA – hur långt är de beredda att gå? Turkiet ställde in de planerade förhandlingsomgångarna i den svensk-finsk-turkiska arbetsgruppen efter den hängda Erdogandockan och koranbränningen i Stockholm.
Gruppen jobbar med den avsiktsförklaring, memorandum of understanding, som slöts mellan länderna i juni för att Turkiet skulle skriva på anslutningsfördraget (vilket de också gjorde).
Men i förra veckan meddelade den turkiske utrikesministern plötsligt att mötena skulle återupptas. Redan på torsdag nästa vecka, faktiskt.
Omsvängningen kom under ett besök av den amerikanske utrikesministern Anthony Blinken i Ankara. Turkarna vill gärna köpa stridsplanet F16 av USA. Men exakt hur långt är amerikanarna beredda att gå för att utvidga Nato. Eller för att stärka Nato ytterligare som organisationen själv föredrar att säga. Det vet man inte, men klart är i alla fall att Blinken vred om armen på sin turkiske kollega.
Den 18 mars har det gått tio månader sedan Sverige lämnade in sin ansökan till Nato. Vissa trodde det bara var formalia och att det skulle ta ett par dygn innan saken var klar. Det var fel. Det kommer att ta minst ett år – eller mer.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.