Därför är Peter Mangs terrorist

precis som lasermannen Det är omöjligt att inte jämföra Peter Mangs och John Ausonius, skriver Aftonbladets Oisín Cantwell. Båda männen är enstöringar som slumpmässigt valde offer med mörkt hår. Samtidigt är de fixerade vid högerextremism, vapen – och cykling.

Peter Mangs är, om han fälls, den terrorist i Sverige som har mördat flest människor sedan attentatet mot tidningen Norrskensflamman 1940, då fem personer dödades.

För misstänkt terrorist, det är han. Och om det måste vi prata.

Jag vaknade en natt då jag var liten av en explosion på andra ­sidan vattnet. Lågorna slog upp. Nästa morgon fick jag veta att det var västtyska ambassaden som hade sprängts.

Det var vare sig det första eller det sista terrordådet i Sverige: de som i kölvattnet av självmordsbombaren på Drottninggatan hävdade att terrorismen nu kommit till Sverige hade fel.

De som pratade om Sveriges förlorade oskuld hade, om inte annat, glömt mannen som häktats misstänkt för att ha smugit runt i Malmö om nätterna och mördat invandrare.

Vad är då terrorism? EU har definierat fenomenet som våld som syftar till att tvinga fram förändring i samhället, förstöra grundläggande strukturer eller ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp”.

Vi kan endast spekulera i exakt vad Mangs var ute efter då han cyklade i väg i den skånska natten i sin stridsväst, med ljuddämpare och lasersikten och peruk. Han har nämligen i förhör i ett och ett halvt års tid nekat till brott.

Motivet är inte heller något utredarna har fördjupat sig i. Det är meningslöst att fråga en misstänkt varför han har mördat då denne säger att han inte har ­dödat.

Ett resonemang om denne mans bevekelsegrunder blir inte mindre komplicerat av att det tycks finnas olika eller möjligen samverkande motiv till de olika brotten.

Mangs åtalas bland annat för att ha planerat att mörda en etniskt svensk man. En person med kriminell bakgrund.

Där har vi en tänkbar orsak till våldet. Mangs hatar brottslingar. Ett hat som tros bottna i hans systers död i en överdos.

Men det är inte gangsters som har blivit mördade, det är hederliga människor som har en enda sak gemensamt: de är invandrare. Människor som mördaren inte känner, som han aldrig träffat, som inte gjort honom något illa.

Mangs säger att han inte är rasist, men hans mamma berättar i förhör att hon påpekat för sin son att hon upplever honom som invandrarfientlig.

Polisen har hittat allt möjligt hemma hos honom. Kassettband om Nazityskland, filmer och dataspel om död och våld, anteckningar om övermänniskoideal, rasistiska amerikanska texter, åtskilliga besök på högerextrema forum (han blev avstängd från ett av dem för att hans åsikter var för grova till och med för ­rasisterna) och en lista över vad han beskriver som kända svenska judar.

Samt Gellert Tamas utmärkta bok om Lasermannen, inköpt innan serien med attentat inleddes, som om Mangs letade inspiration.

I boken erkänner John Ausonius, som förnekade brott under rättegången, att han skjutit invandrare och att hans brott var politiskt.

Det är omöjligt att inte jämföra de två. Enstöringar. Slumpmässigt utvalda offer med mörkt hår, fixeringen vid högerextremism och vapen, cyklandet.

Vi vet ännu ­inte mycket om Mangs drivkrafter, men han måste ha förstått att han injagade ”allvarlig fruktan hos en befolkningsgrupp”.

Malmös invandrare var livrädda. Pizzerior stängde tidigare, folk höll sig hemma i fruktan för den mardrömslike serieskytten.

Jag tror att om vi ska förstå ­någonting om vår tid och vår tids hat, dess drivkrafter, stämningarna som piskas upp och som rent av kan leda till mord, så måste vi också kalla saker och ting vid sitt rätta namn.

Peter Mangs är inte bara en misstänkt mördare utan även en misstänkt terrorist som hittade ett av sina offer på en rasistisk sajt, hur mycket han än sitter och sjunger och tramsar i förhören.

Och i en rättegång i Oslo inledde en annan terrorist sitt försvarstal med att hylla skytten i Malmö.

Följ ämnen i artikeln