Tack och lov att krisjouren dök upp
Var det bara jag, eller märkte ni den där känslan som spred sig bland journalister, när en sosse kom på att Ulrica Schenström kanske hade krisjour?
Hur ska man beskriva den? Ungefär som när första halkan kommit, man står på som vanligt och bilen får sladd. På ett ögonblick ser man framför sig hur diket kommer närmare, man känner hur fysiken tar tag i kofångaren och snart, tänker man, snart börjar hela bilhelvetet att snurra. Snart kommer allt att gå åt ...
Och så rister det till, däcken får grepp och allt är som vanligt igen.
Den känslan. Den som kommer när faran är över. När man slutar hålla andan och axlarna faller ner från öronsnibbarna.
Lättnad, antar jag.
Det var den känslan som verkade skölja genom journalistkåren, när de kunde göra krisjouren till huvudsak. Jag tycker det är intressant.
För om ni minns hur det började, här i Aftonbladet. Det var en klockren nyhet. En journalist hånglar med statsministerns högra hand. Nyheten var inte svår att förstå. Den handlade inte om huruvida journalister får prata med politiker. Den handlade inte om huruvida politiker får dricka vin. Den handlade inte om mutbrott.
Det nyheten handlade om var helt enkelt att en journalist, som har betalt för att granska politiska makthavare, pussade och kramade en av dessa makthavare på ett sätt som alldeles uppenbart inte går att förena med arbetsuppgiften.
Nyheten handlade, med andra ord, om ett journalistiskt problem.
Få ville nappa på det. Erkända, stabila reportrar spekulerade nervöst i om bilderna kunde vara förfalskade. TV 4 förstod inte varför så ointressanta bilder publicerades. Det pratades, på fullt allvar, om källskydd. Det var tveksamt om detta ens var en nyhet.
Så kom en sosse på det här med krisjouren. Bilderna blev ett politiskt, inte ett journalistiskt, problem. Och gissa om det blev fart på redaktionerna. Källskyddet var plötsligt inte ett större problem än att TV4 kunde berätta vad kvällen hade kostat. Ingen spekulerade i om kvittouppgifterna var förfalskade. Ingen tvivlade på att det här var en RIKTIG nyhet.
Nu har Schenström fått sparken. Nästa anhalt är att hennes efterträdare köpt svarta tjänster.
Fler politiska problem. Och lättnaden sprider sig i journalistkåren. För däcken har fått grepp igen och allt är som vanligt.