Kaféet är mer än kaffe - det är värmestuga, möteslokal & bibliotek
Kafé Central i Budapest förser gästerna med en liten tidning där man kan läsa om etablissemangets romantiska förflutna. Här satt tidens stora skribenter runt förra sekelskiftet och skrev sina artiklar, dikter och böcker.
På väggarna hänger svartvita porträtt av författare av vilka jag bara känner igen någon enstaka. Jag granskar de andra gästerna. I dag tycks Central huvudsakligen frekventeras av japanska och västeuropeiska turister.
I Wien finns också ett kafé som heter Central och där spelade Leo Trotskij schack innan han for hem till Ryssland och gjorde revolution. Stjärnreportern Egon Erwin Kisch fick det bästa bordet sedan han avslöjat att överste Redl, generalstabschef i den kejserliga krigsmakten, var rysk spion.
Redl sköt sig förresten runt hörnet från Central.
Centraleuropa vimlar av kaféer som lever gott på en ärorik historia och ofta är de trevliga och insuttna om än dyra.
De centraleuropeiska kaféerna tjänade som vardagsrum, bibliotek och redaktionslokaler. Ett bra kafé försåg gästerna med mängder av tidningar (uppsatta på pinnar) och något av de wienska, jag minns inte vilket, hade även uppslagsverk.
Kaféernas storhetstid berodde på att en stad som Wien var i snabb expansion med stark trångboddhet som följd.
Framtiden fanns i de centraleuropeiska metropolerna. Från Böhmen, Ukraina och Serbien strömmade människor till Wien för att söka en bättre tillvaro och där kunde östjudarna finna skydd från tsarens pogromer.
Jag sitter på kafé Central i Budapest och tänker på Stockholm.
I Sveriges huvudstad råder också bostadsbrist och trångboddhet. Folk strömmar in från hela landet, Europa, Mellanöstern, Centralasien och Afrika för att skapa sig nya liv.
Aldrig har det funnits så många kaféer, du ser dem i varje kvarter. Kaffet är oftast bra, om än dyrt, men kaféet tjänar också som värmestuga, sammanträdesrum och redaktionslokal.
Som i Wien för drygt hundra år sedan.
Ett bra kafé förser självklart gästerna med tidningar och uppslagsverk fast i dag heter det wifi.
Här vore det naturligt att fortsätta den historiska utflykten med att påpeka att kaféernas glansperiod dog med första världskriget. Vi får hoppas att det inte går så illa för oss.
Låt mig i stället säga att så snart ett kafé eller liknande blir utflyktsmål, för där skrev X sitt mästerverk och Y satt i hörnet och slöade bort dagarna, när det inträffar pågår redan allt intressant någon annanstans.
Vår tids stora rörelse finns inte på Central vare sig i Budapest eller Wien.
Den finns på Espresso House, Waynes Coffee och Sturekatten i Stockholm.