Min dotter har tagit körkort – nu behöver hon en bil…

Jag ville ha en bil med 2 000 airbags. Jag ville ha en hoppborg med vindrutetorkare

På brittiska vägar finns det ungefär 35 miljoner fordon som åker hit och dit i halsbrytande hastigheter, förbi hus, skolor, ålderdomshem och pubar vid stängningsdags. Och trots detta dör bara 3 000 människor i bilolyckor varje år [Storbritannien är EU:s näst trafiksäkraste land, efter Sverige, reds anm]. Det är en anmärkningsvärt låg siffra och vi borde alla vara stolta.

Jag har ofta sagt detta tidigare. Och det har alltid provocerat fram ett svar från någon vars son ligger på bårhuset eftersom någon gammal galning i en Nissan Micra åkte hemifrån den morgonen utan sina glasögon och plöjde rakt in i skolbussen.

Jag vet att hans död statistiskt sett var oundviklig. Men man kan inte säga det till någon som är så plågad att de också skulle vilja dö. Man kan inte lägga fram rationella argument för någon som håller på att bli galen av sorg. Någon som inte kan sluta gråta. De vill ha sänkta hastighetsgränser. Rigorösare test av äldre. Högre vägbulor. Hårdare straff för fartsyndare. Och om jag vore i deras kläder, skulle jag också ha velat det.

Nyligen hade jag en liknande upplevelse när min dotter fyllde 17 och därigenom blev tillräckligt gammal för att i myndigheternas ögon få köra en bil. Vilken bil skulle hon köra?

Seriös efterforskning

Vi har avhandlat detta ämne i vår tv-show tidigare, och självklart var vi rationella. Nåja, rationella med en lätt utsmyckning av flamsighet. Men när det är ens egen dotter som ska kasta in sina strålkastare i malströmmen av de svaga, de galna och de blinda, behöver man sätta sig med specifikationsbladen och göra lite seriös efterforskning. Stil? Hastighet? Värde? Vägegenskaper? Alla de saker som vanligtvis är så viktiga, var plötsligt inte det längre. Allt jag var intresserad av var säkerhet. Jag ville ha en bil med 2 000 airbags. Jag ville ha en hoppborg med vindrutetorkare.

Som du kanske känner till bedriver FIA ett oberoende säkerhetsprogram kallat NCAP vilket testar varje ny bil och ger den stjärnor i betyg. Teoretiskt borde antalet stjärnor vara väldigt användbart. I praktiken är de inte det, eftersom biltillverkarna för att få maximala fem stjärnor konstruerar bilarna för att klara just de speciella testerna. Men olyckor är alltid underliga, oförutsägbara. En bil konstruerad för att stå emot en krock från sidan i 90 graders vinkel, kanske kollapsar om bilen krockar i 72 graders vinkel. Det går inte att veta.

På kollisionskurs med försäkringsbolagen

Som ett resultat av denna osäkerhet, följer jag en väldigt enkel princip. Ju mer metall, desto bättre. Jag ville att min dotter skulle ha någonting enormt. En Volvo med elefantiasis. Fordonen de använder för att flytta rymdfärjor. Lincolnshire [ett stillsamt jordbruksdistrikt, reds anm] på hjul. Och stötfångare som ett bortskämt barns underläpp. Sorgligt nog behöver man uppenbarligen en stor motor för att driva en sådan sak och då hamnar man på kollisionskurs med försäkringsbolagen. Mitt sa att de bara var intresserade av att erbjuda en försäkring om motorn var tillräckligt liten för att få plats i en tändsticksask. Och det betydde förstås en liten bil.

Så, låt oss vara alldeles tydliga i detta: En man i kostym, förmodligen i Norwich eller Frankfurt, sa att min dotter – det mest värdefulla i mitt liv – måste köra runt på vägarna utan någon erfarenhet i en bil som erbjuder samma krockskydd som en bärkasse. Jag ägnade några ögonblick åt att fundera på vilka ljud han skulle åstadkomma om jag stack ett par cocktailpinnar i hans ögon.

Sedan återvände jag till arbetet: Små bilar som jag kände skulle vara passande för min dotter. En Mini? Ja, bara att den inte är liten och därför även i basversion behöver en 1,4-liters motor för att kunna köra omkring. Och det är för stort för vår vän i Norwich – eller möjligen Frankfurt.

Det är exakt samma problem med baby-Alfan och Honda Jazz. Fiat 500 då? TwinAir-modellen gillar jag oerhört och motorn är tillräckligt liten för att göra försäkringsbolagen lyckliga. Men det finns ett problem. Man kan ha en Fiat 500. Man kan köpa en till sitt barn. Ens barn kommer att tycka väldigt mycket om den. Men det är mitt barn vi pratar om här – och då är den för liten, tyvärr.

Tänk så här. Om jag bad dig köra in i en gatlykta i 80 km/tim, skulle du välja att köra i en Mitsubishi L200 pickup eller i en Fiat 500? Precis.

En koalabjörn klädd som stålmannen…

Det finns ett liknande problem med Toyota iQ och de där små franska bilarna som jag inte orkar ta reda på namnen på. Alla fungerar bra om du är erfaren förare, men de är inte bra om du är upprörd, förvirrad och statistiskt mer sannolik att råka ut för en krock.

Till slut, efter en hel del efterforskningar, bestämde jag mig för en Ford Fiesta med 1,2-liters motor. Japp. Större än de flesta av konkurrenterna. Japp. Och, inte för att det verkligen betyder något, också snyggare. Fast inte så snygg som den är nu.

Min dotter, som de flesta tonåringar, är inte desperat intresserad av bilar, men hon är svag för en väns Mustang Shelby. Så jag beställde hennes nya bil i vitt och bad om två blåa stripes över bilen. Detta fick den att se helt och hållet löjlig ut. Det var en koalabjörn klädd som stålmannen. En hundvalp med boxningshandskar.

I själva verket såg den ut som en albinofärgad bisonoxe på en enhjuling. För att komma i från detta, bad jag om 17-tums fälgar, som var vitmålade för att matcha resten av bilen. Lägg till automatiska halvljus från nästa årsmodell [Storbritannien är lite efter svensk trafiksäkerhet, reds anm], takspoiler, lite sidokjolar och en framspoiler – och slutresultatet är, om jag får säga det själv, helt brilliant. Den är väldigt uppseendeväckande, men vad är det för fel på det när man är 17? Ingenting.

Den är rätt fin på insidan också, eftersom namnet Fiesta lyser i rött i trösklarna och det finns en navigeringsskärm i backspegeln.

Men det i särklass bästa med den här bilen är detta: Den är strålande långsam. I en tävling från 0 till 100 skulle den bli slagen av jordens geologi. Trampa gasen i botten i 80 km/tim och absolut ingenting händer. Det får mig att bli upphetsad av glädje.

Enligt faktakladdet ska motorn utveckla 60 hästkrafter. Men vi talar inte om avelshingstar här. Vad de menar är 60 Shetlandsponny-krafter.

Min dotter kommer att köra som James May

Det betyder att det helt enkelt är omöjligt att köra om någonting över huvudtaget. Så min dotter blir tvungen att köra i ungefär samma fart som den långsammaste saken på vägen. Och det kommer att vara James May. Eftersom han större delen av tiden står still, antingen för att han släpper fram någon från en sidoväg eller för att han kört vilse och tittar på kartan, har risken för en olycka minskat radikalt. Alltså är en 1,2-liters Ford Fiesta mitt förslag på den perfekta bilen för ditt barn. Och det är viktigt att du är uppmärksam på detta eftersom det är ditt barn vi pratar om. Och inget är viktigare än det.

Jeremy Clarkson/Top gear magazine nr 225 © BBC Magazines