Duellen: Volvo V50 vs Alfa Romeo 156 sportwagon

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2004-11-28

Användbara både för last och lust

På var sitt sätt är Volvo och Alfa Romeo ett slags ikoner i bilvärlden.

Alfa Romeo står för design och sportighet och förknippas definitivt inte med praktiska lastutrymmen längst bak.

Och en Volvokombi betyder en praktisk, lastbar och hållbar bil. Lite fyrkantig i formgivningen och inte så värst kul att köra.

Men vår värld är stadd i ständig förändring – vilket blir uppenbart när man granskar bilarna, sida vid sida.

Alfa 156 Sportwagon har faktiskt ett stort, om än inte jättelikt, lastutrymme.

Och Volvo V50 är varken fyrkantig eller trist. Snarare snygg och sportig.

Men ingen av dem är någon storlastare, det kan vi redan slå fast.

Lika dyra, lika stora, lika starka

Ändå liknar de faktiskt varann i många avseenden.

Båda kostar strax över 230 000 kronor i grundutförande.

Volvos femcylindriga 2,4-liters-motor ger 170 hästar. Urstark utom på lägre varv.

Alfas fyrcylindriga tvålitersmotor ger 165 hästar. Pigg, rapp och mustig.

Båda motorerna driver på framhjulen, båda har femväxlade, manuella växellådor som funkar bra.

De rymmer fem personer – även om man helst bara åker fyra – och båda har kombiutrymme med lastsäkring och lastnät samt praktisk kombilucka bak.

När man börjar köra upptäcker man skillnaderna.

Där Volvo V50 är på gränsen till perfekt balanserad, känns Alfa Romeo framtung och understyrd.

Volvo V50 överglänser kort sagt Alfa Romeo 156 Sportwagon i allt som har med körningen att göra.

Nya lill-Volvon är närmast neutral i sitt beteende på vägen. Den varken kasar på framhjulen (understyr) eller slänger ut med baken (överstyr) och ger massor av körglädje.

V50 ger uttrycket att ”gå som på räls” ett nytt ansikte. Den håller spåret perfekt och för första gången har en Volvo också fått en styrning som vi kan berömma.

Volvo – sport och komfort

Känslan i ratten är god, styrningen exakt, smidig och snabb. Och i V50 läcker inte motorkraften ut i styrningen vid fullt gaspådrag.

Det gör den däremot hos Alfa -Romeo 156 Sportwagon.

Visst känns även Alfa spänstig och körglad ungefär som förväntat men i jämförelse med Volvo V50 känns klasskillnaden stor.

Alfan kränger och understyr när man vill köra fort. Fjädringen är mer långslagig än i V50 vilket å ena sidan ger behaglig och komfortabel gång vid normal körning – men det räcker inte riktigt för sportig körning.

I nya V50 har däremot Volvo lyckats kombinera komfort och sportiga vägegenskaper. Chassit i V50 känns enkelt uttryckt så bra som det överhuvudtaget går att göra en framhjulsdriven bil.

En bra bil – och en mycket bra

En framhjulsdriven bil ska ju både driva och styra med framhjulen – det ger vissa fysiska begränsningar men V50 behärskar dem kanske bäst av alla.

Tro därmed inte att Alfa Romeo 156 Sportwagon är en dålig bil. För det är den absolut inte. Det är bara V50 som är så mycket bättre.

Förarplatsen är klart bättre i V50 även om den är betydligt snyggare i Alfa Romeo. I V50 sitter man perfekt i en bra stol som kan justeras helt efter behag. (Dynan kändes dock i kortaste laget för Berggren, men Collin satt perfekt, Reds anm).

Ratten i V50 är generöst ställbar i båda riktningarna. Instrument och reglage är både välordnade och tydliga. Speciellt klimatanläggningens symboler borde vara ett föredöme för övriga bilvärlden. Ska man klaga är det på armstödet i dörrsidan som sticker in och gör det trångt för vänster armbåge.

I Alfa finns inte heller mycket att klaga på. Framstolarna är sköna att sitta i, skjutmånen tillräcklig. Men instrumenten är lite svårlästa – rosa siffror på silverfärgad botten samt röda pilar är inte bästa färgkombinationen.

Komfortmässigt är detta två bra bilar. Men även i komfortgrenen vinner Volvo. V50 är betydligt tystare, vägljudet är dämpat i Alfa men inte alls lika bra.

Avdelningen prylfickor och fack vinner förresten Alfa. Volvos dörrfickor är löjligt små.

Gammal mot ny

Generellt känns det tydligt att denna duell handlar om en ny bilkonstruktion mot en åldrad. Alfa 156 har många år på nacken, V50 är en ny, modern konstruktion.

Volvo har också den senaste elektroniken inbyggd. Tre-blink när man nuddar blinkersspaken, antisladdsystemet (esp) är senaste generationen – det griper in mycket mjukare i V50.

I Alfa kan man inte stänga av anti-sladdsystemet, i V50 medger elektroniken att antisladdsystemet kan ställas i två känslighetslägen.

Men färddatorn i Alfa har trots allt en bättre funktion. Man kan backa tillbaka i menyn – det går inte i Volvo där man alltid måste gå runt ett helt varv i menyn.

Baksätena är – om sanningen ska fram – egentligen inget att yvas över i någon av bilarna.

I Alfa sitter man på en mjukare men lägre dyna med dåligt lårstöd och knäna pekande upp i skyn.

I V50 sitter man högre, dynan är plattare och hårdare. Problemet i V50 är att det är mycket dåligt med plats för ben och fötter.

Man sitter alltså mer bekvämt i V50 – men det är trängre. Alfa har mer ben- och fotutrymme.

Längst bak skiljer det sig också. Båda lastutrymmena är snyggt inklädda men kvaliteten känns bäst i Volvo.

Lastutrymmet är längre och bredare i Volvo V50 – mellan hjulhusen är det exempelvis blott 90 centimeter i Alfa mot 98 i V50. Och V50 har rakare bakstam än Alfa som förlorar lastvolym på den starkt framåtlutande lastluckan.

Kikar vi på ekonomin förlorar Alfa Romeo på sämre andrahandsvärde och högre förbrukning. Fabriks-uppgifterna för V50 170 säger att den drar 0,85 liter, Alfa 0,86 liter. Under vår test drog dock Volvo V50 1,05 liter i snitt, Alfa var lite snålare med 0,96 liter/mil.

Förnuft och känsla

Utrustningsmässigt vinner Alfa -Romeo stort. 156 Sportwagon har som standard tvåzons klimatanläggning, cd-radio, regnsensor, farthållare, 16-tums aluhjul och lite annat smått och gott som standard.

I Volvo V50 måste man köpa paketlösningar för 20 000–30 000 kronor för att komma upp Alfa-standard.

Totalt sett är dock Volvo V50 ett bättre val rent ekonomiskt. Inte minst kommer andrahandsvärdet att vara skyhögt när de första begagnade V50 blir till salu.

För några år sedan var kvalitetsintrycket hos Alfa mediokert. Men italienarna har skärpt sig, i dag är kvalitetskänslan hos Alfa riktigt bra.

Volvo V50 är dock snäppet bättre. När man detaljgranskar inredningen är det uppebart att passning och materialval är bättre i Volvo.

Lätt val, således?

Inte alls. För även om Volvo känns som det förnuftiga valet ger även Alfa Romeo bra valuta för pengarna.

Volvo V50 är tydligt strikt, mer könlös.

Alfa är tvärtom. Vackra 156 Sportwagon bjuder italiensk design när den är som bäst, här finns en underbar motor, äkta känsla och utrustningen är riklig.

Men känslolivet tar, som vi alla vet, sällan hänsyn till praktiska, plånboksrealiteter.

Volvo vinner därför lätt. Om förnuftet får råda.

Thomas Berggren (bil@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln