Fjädrar, vilken grushoj
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-29
Äventyraren 690 Enduro R backar inte för backar
Nya KTM 690 Enduro R är en förädlad modell av standardversionen 690 Enduro.
Största synbara skillnaden, förutom den orange ramen, är de vit-svart-orange dekalerna som tillsammans med de grovmönstrade däcken från Pirelli ger vad jag anser vara ett mycket häftigare utseende.
Det här är äventyrsmaskinen som inte bangar för något.
Förutom den orange ramen, de grovnabbade däcken och de vit-svart-orange dekalerna har R-versionen fått en ny strålkastarkåpa och ny typ av strålkastare med rep- och stöttåligt ”glas” av plast. Den nya framskärmen har fått ventilationsuttag i bakdelen vilket ska förbättra kylningen av motorn.
Vidare är instrumenteringen av ny modell, i det här fallet utan basversionens varvräknare.
Pallar för rejäla hopp
Den största skillnaden mellan standard- och R-modellen är fjädringen. Fjädringskomponenterna hos 690 Enduro pallar för mycket tuff offroadkörning med inslag av lättare endurokörning. Den räds inte vare sig sönderkörda och dåligt underhållna grusväger eller rejäla hopp.
Hos R-versionen är fjädringsvägen ökad med 25 millimeter vilket bland annat gör den här modellen ännu bättre rustad för extremt tuff körning. Och skillnaden märks, inte minst genom en ännu högre sadelhöjd. Dessutom är faktiskt funktionen ytterligare ett snäpp bättre än hos standardmodellen.
Bäst på marknaden
Tidigare har jag fokuserat mycket på att 690 Enduro är så himla bra för grusvägsåka, just av den enkla anledningen att jag anser att det är den bästa offroadmotorcykeln som finns att tillgå på marknaden för tillfället.
KTM 690 Enduro R är en oerhört bra offroadmotorcykel som är väl rustad för extrema äventyr. Den är dessutom smidig, och har bra fjädringskomponenter och bromsar.
Och som jag nämnt tidigare gör den inte bort sig det minsta i endurospåret. Nu, efter ännu fler mil tillsammans med både 690 Enduro och 690 Enduro R vet jag att de inte räds rejäla långturer heller. Med den här motorcykeln skulle jag gärna avverka ett gäng mil på motorväg för att dra till Marocko och köra en sväng vid Atlasbergen, och sedan nöjd och belåten köra hem igen, med ökendammet fortfarande kvar i strupen.
Bensintanken rymmer visserligen endast 12 liter, vilket är i minsta laget under långa transporter. Men en bensträckare var tjugonde mil, i samband med tankning, mår nog de flesta bara bra av.
