Sanningen om löneklyftorna
Åsa Linderborg studerar siffrorna
Alla kan uppamma ilska mot en enskild girigbuk. Det är svårare att enas mot en hel inkomststruktur som klyver befolkningen mitt itu.
Okunskapen om varandras löner är stor. Den välavlönade medelklassen har fria fantasier om hur ”mycket” LO-kollektivet tjänar. Den som vill ha heta siffror och kalla fakta, kan gå in på www.scb.se och söka i lönedatabasen för 2007.
Där finner man, att i snitt tjänar en lokalvårdare 17?900. Barnskötare och undersköterskor 19?600, affärsbiträden 21?900 – på heltidsjobb, vilket de flesta inte har. Många är ensamstående föräldrar. Sjuksköterskor kommer upp i 26?000, lika mycket som socialsekreterare. Busschaufförer tjänar 21?700, skolvaktmästare 23?000. Byggnadsarbetare, härdare, svetsare, plåtslagare och plattläggare – de som man brukar säga tjänar så djävla bra – har i snitt 25? 000 i månaden. Gruvarbetare tjänar 27?700. Det finns de som tjänar bättre än så, men klass handlar om mer än vad man får i lönekuvertet. 65 anställda om året dör i arbetsplatsolyckor (jämför med 100 mord per år), och siffrorna stiger. Den som är medlem i IF Metall har kortare medellivslängd än den som är medlem i Saco. Akademikerns bonusår är sju.
Grundskolelärare 1–3 tjänar 24?000, gymnasielärare 25?400, parti- och fackombudsmän 31?000 kronor. Universitetslärare, programmerare, pr-konsulter får i snitt 36?000. Höga jurister 38?900, piloter 43?900, kirurger och tandläkare 47?600. Riksdagsledamöter har 54?500 i månaden i grundarvode, högre tjänstemän i staten får 62?000. Bankchefer och verkställande direktörer för stora eller medelstora företag tjänar 64?600 – utöver det har de förmåner vi inte ens känner till.
Inom många yrken är lönevariationerna naturligtvis stora. Medelinkomsten för journalister ligger på 30?000 i månaden, men själv tjänar jag som biträdande kulturchef 45?000 och ja, det är mycket pengar. Efter skatt får jag ut lika mycket som min pappa fick på fyra månaders a-kassa, efter 37 år på Metallverken innan härdarverkstan lades ner.
Det är möjligt att alla inte kan tjäna exakt lika mycket, men det finns inga argument för de groteska löneskillnader som nu råder – säg det arbete som inte kräver ”kompetens” eller fordrar ”ansvar”. Fram tills nyligen hade vi tokstor tillväxt i Sverige, men av ideologiska skäl fördelades den inte progressivt.
Klassklyftorna är större än på 30 år. 3,6 miljoner svenskar har en årsinkomst som understiger tvåhundratusen kronor, och fler väntar när arbetslösheten stiger. I ett makromoraliskt perspektiv är det ett långt större problem än att en försäkringschef fick 35 miljoner för mycket.
