De flippade mejlen får konsten att öppna sig
På alltför många utställningar går konstens förtrollning förlorad
Någon säger: det kommer bli den varmaste sommaren i Europa någonsin.
Någon säger: nu dör vänsterpressen.
Någon: varför konst?
Ja, varför konst när världen brinner upp och de goda nyheterna för länge sedan upphört? Nu dyker dessutom kanske den mest meningslösa business-orienterade dyngkonsten upp igen, NFT:n.
Varje vecka får jag ett mejl från en Jacqui Bullivant, som meddelar att hennes dotter, konstnären Jessie Bullivant fortfarande inte kan komma och delta i det publika programmet på den utställning som pågår på Tensta konsthall.
Greppet är roligt, det är en föreställning som pågår. Personen som tonar fram är kanske en överbeskyddande mamma, eller en mamma som faktiskt måste ta hand om en vuxen, sjuk dotter. Ursäkterna varierar, ibland är det på grund av ensamhet, ibland för att Sverige inte levt upp till den positiva bilden av ett välfärdssamhälle. Även skuld över egna privilegier har ställt sig i vägen.
Vem skulle inte vilja förklara sin frånvaro med ett brustet hjärta?
Mejlet hör till utställningen Chronos som tematiserar hälsa och samhälle, och har lånat sin titel från grekiskans ord för tid. Trots de högkulturella anspråken som titeln antyder är själva utställningen lite för pedagogisk för min smak – men varför tycker jag det?
Jag känner ofta när jag går på utställningar att konstens förtrollning går förlorad. Att det är för mycket och för professionell information. För enkelt att avkoda. Antagligen är det därför jag gillar att vila i de ganska flippade fejkade mejlen – de har glimten i ögat, de leker med sanningen och påhittet, de skulle kunna vara helt rimliga. Vem skulle inte vilja förklara sin frånvaro med ett brustet hjärta? Just för att vi lever i en arbetsfixerad tid.
Den som vill känna friheten i konsten borde bege sig till Thielska galleriet i sommar, där två konstnärer visas som väcker det där magiska. Stefan Johanssons vårskymningar och Katarina Löfströms installationer där speglingar, färger, geometriska mönster skapar rörelse och en meditativ känsla – olika generationer och tekniker men en liknande känsla av frihet. Inte bara från utan till.
Löfströms ”Open source” är ett verk som finns i olika varianter på flera platser, nu även i Thielskas trädgård. Små fyrkantiga paljetter hänger fritt i en form som här är i en smartphones dimensioner. De rör sig i vinden, speglar solljuset, skapar en sorts pixlar som blir till rörlig bild. Fritt att tolka ungefär som man tolkar molnens former.
Konstens öppenhet finns i både de kryptiska ursäktande mejlen och i Open source. För en liten stund går det att både glömma den alltför heta våren och all annan skit som pågår – och samtidigt bottna i att världen är värd att förändras.
