Risk för konfrontation mellan Ryssland och USA

Kriget i Syrien är på intet sätt över.

Det är nu stormakterna och deras allierade försöker lägga beslag på de mest oljerika delarna av områden som Islamiska staten en gång kontrollerade.

Något som kan innebära ökad risk för en direkt konfrontation mellan Ryssland och USA.

Både Rysslands och USA:s uttalade skäl för att engagera sig i kriget i Syrien var att krossa Islamiska staten. Efter att IS drivits ur Raqqa ligger dess självutropade kalifat i ruiner. Men räkna inte med att vare sig USA eller Ryssland kommer att upphöra med sina bombningar eller sitt stöd till sina allierade i Syrien.

Nu gäller det att se till att det vakuum som IS efterlämnar inte fylls av fiendens stridskrafter.

För att minimera egna förluster har Putin och Trump valt att föra kriget i första hand från luften. Ryska och amerikanska så kallade militära rådgivare finns på plats på marken men i begränsad omfattning. Stormakterna är helt beroende av att ha arméer på marken som strider för dem.

Kapplöpning

I ryssarnas fall är det den syriska armén i kombination med miliser från Iran och Libanon. USA litar nästan enbart på de syriska kurdernas armé, YPG, även om det även finns andra grupper som ingår i SDF, Syriens demokratiska styrkor.

Ryssland har reagerat starkt på att kurderna med hjälp av USA:s bombningar intagit den mest inkomstbringande oljekällan, Al-Omar. Assad-regimen är i starkt behov av inkomster och vill givetvis också återta de oljekällor som tidigare ingick i det enade Syrien.

De små områden som IS fortfarande kontrollerar finns i Deir Ezzor, Syriens mest oljerika provins. Nu pågår en kapplöpning mellan Rysslands och USA:s allierade om vem som ska kontrollera dessa områden.

Direkt konfrontation

Så länge den kurdiska armén opererat i områden som domineras av kurdisk befolkning så har den syriska regimen i tysthet accepterat det. Men om nu SDF börjar röra sig i andra områden kommer det att skapa nya spänningar med Damaskus.

Kurderna kontrollerar i dag mer än 25 procent av landet och regimen har inte kapaciteten att återta detta territorium. Man har inte ens lyckats ta tillbaka merparten av de områden som kontrolleras av andra rebeller än IS.

För att kunna ta tillbaka de av kurderna kontrollerade områdena måste Assad ha hjälp av de ryska bombplanen. Men det skulle i så fall innebära en direkt konfrontation med USA som skyddar kurderna.

Sköt ner plan

Det är inte troligt att Rysslands president Putin vågar ta den risken. På samma sätt tänker USA inte attackera den syriska armén så länge de inte försöker flytta fram sina positioner där kurderna finns idag. Men när den gemensamma fienden är besegrad ökar risken för konfrontationer mellan Rysslands och USA:s allierade och därmed direkt mellan ryska och amerikanska stridsflyg.

Vi såg hur Nato-landet Turkiet för två år sedan sköt ner ett ryskt stridsflygplan som under några sekunder kom in i turkiskts luftrum. Den gången var det inget misstag utan en medveten handling från Turkiet. Men misstag kan ske som leder till upptrappningar som är svåra att kontrollera.

Det som nu händer understryker i vilken stor grad som kriget i Syrien är ett proxykrig, ett krig genom ombud. Stormakterna USA och Ryssland och de regionala stormakterna Turkiet, Iran och Saudiarabien bryr sig i grund och botten inte särskilt mycket om Syrien. De är mest intresserade av att utgången av kriget ska gynna dem själva eller åtminstone inte missgynna deras intressen.

”Lydregim”

Iran vill försvara sin "lydregim" i Damaskus som möjliggör för dem att hålla försörjningslinjerna öppna till den Iran-stödda milisen Hizbollah i Libanon vars huvuduppgift är att vara en nagel i ögat på Israel.

Ryssland vill ha kvar Assad för att Syrien är det enda land i Mellanöstern där de förfogar över en militärbas.

USA vill säkerställa att IS eller andra radikala islamister inte har en chans att komma till makten och därmed göra Syrien till ett permanent träningsläger för terrorister.

Vad syrierna själva vill vet vi inte.

Oavsett kommer landet att vara delat för lång tid framöver.

INTERAKTIV GRAFIK: IS-kontrollerade områden 2016 – och nu