Ingenting är mystiskt med radikal islamism
Allt handlar förstås om Paris, men låt oss börja här hemma. Hur kan det uppstå sådan mystik kring några taffliga mordbränder? Sist jag kollade hade bara en person gripits för att ha tuttat på en flyktingförläggning. En annan var misstänkt. Men det har brunnit på 25 ställen, eller mer.
Är förklaringen att vi har att göra med kriminella genier? Är Spectre i farten?
Antagligen inte. Antagligen har vi att göra med vanliga bondlurkar. Kanske stärkta med byxvarmt brännvin och någon klatschig formulering på ett SD-forum.
Oftast har bränderna inte skett i några världsmetropoler. Det hör antagligen till allmänbildningen på de berörda orterna att ha ett hum om vilka personer som har lite för nära till tändvätskan.
Och ändå. Mystiken ligger tät. Förklaringen är enkel. Vi har inte längre en fungerande polis. Utanför storstäderna består polisen av enstaka bilar på ständig jakt genom granskogen mellan orter de inte riktigt känner. Väl framme skrivs det mesta av.
Det är därför mystiken breder ut sig. Vi har rustat ned de mest grundläggande delarna av staten, däribland rättsväsendet.
I stället för att ingripa mot brottslingar, ägnar vi oss åt spekulativa funderingar om vilka de kan vara, hur de känner, vilka uppfattningar de kan tänkas bära på.
Vi psykologiserar och politiserar, när vi borde arrestera.
Samhället har blivit en enda stor seminarieövning. Och det betyder att man kan fortsätta att tutta på, ostraffat. Nedrustningen av försvaret följer samma logik.
Vi lämnar Gotland skyddslöst och möter Putin med en snitsig analys. Och så har vi terrorismen. Paris.
Efter ett par dagar består svensk offentlighet till stor del av psykologiserande, politiserande, sociologiserande, postkolonialiserande, relativiserande resonemang. Det kallas förklaring, men är i själva verket en mystifiering av massmördarna.
Men det är inget mystiskt med radikal islamism. Det är en dödskult som hatar västvärlden. Dess anhängare är våra fiender. De kan inte talas eller analyseras till rätta.
Vi behöver prata mer om statens grundläggande uppgifter. Om polis, försvar och förmågan att kontrollera våra egna gränser.
Mindre om vad som kan röra sig i massmördares huvuden och deras uppväxtvillkor.
Inser vi inte det är vi dekadenta.