Feministerna har haft fel om kvinnors löner
Efter 16:12 jobbar kvinnor gratis, så har man sagt till mig. Det nästan tioprocentiga lönegapet mellan män och kvinnor – “fortfarande!”, “till och med i Sverige!” – verkar bestå, det till och med ökade med en minut förra året.
Detta måste ju bero på diskriminering! Eller åtminstone på att kvinnor väljer “fel” jobb, på grund av dåliga normer och taskig uppfostran? Och det är väl så att män är så slappa med allt annat så att kvinnor helt enkelt inte hinner göra karriär, för att de knappt kan hålla näsan över tvätthögen?
Nä, säger Claudia Goldin, ekonomhistoriker vid Harvard och mottagare av årets ekonomipris i Alfred Nobels minne. Samtidigt som feminister världen över jublar över att en expert på kvinnor på arbetsmarknaden får ett så tungt pris (en kvinna själv dessutom!) så visar hennes forskning att det mesta som vi hört sägas i ämnet de senaste åren varit fel.
Anledningen att män tjänar mer än kvinnor är, framförallt, girighet.
Uttrycket “greedy work” hittade sociologen Lewis Coser på och Goldin använder det för att ringa in de jobb där redan välbetalda människor jobbar oerhört mycket, mycket mer än de behöver för att försörja sig. De har alltid jour, reser mer än andra och nedprioriterar sina privatliv.
I de här yrkena straffas (både mäns och kvinnors) frånvaro väldigt hårt, de mycket välbetalda är helt enkelt svåra att byta ut och deras jobb bygger på relationer där man inte kan komma och gå som det passar en. Goldin har till exempel undersökt amerikanska advokatbyråer och upptäckt att där advokaterna jobbar löjligt många timmar attraherar byrån rikare kunder. Att kräva flexibilitet och fritid blir dyrt i sådana yrken, och här prioriterar män och kvinnor olika.
Det som utgör den största ojämlikheten på arbetsmarknaden är alltså mellan rika kvinnor och ännu rikare män, mellan kvinnor som tjänar två miljoner om året och männen som tjänar tre eller mer. Är det kvinnorna som inte är tillräckligt giriga, eller männen som har för mycket av denna dödssynd? “Det kanske är svårt att gråta för deras skull”, sammanfattar Goldin i en intervju och skrattar.
Men nu då, när kvinnor är så mycket bättre i skolan än män? Goldin skrattar åt det med. I USA har kvinnor varit bättre på att plugga i 40 år, säger hon, det är inte det som är problemet.
Claudia Goldin är noga med att påpeka att diskriminering och sexuella trakasserier på arbetsplatser ändå existerar. Hon kallar sådant för “kackerlackor” – de ska stampas ihjäl när de dyker upp, men det betyder inte att det är fel på hela huset.
Att läsa Goldins forskning har en naturlig följdfråga: är den ojämlikhet som finns på arbetsmarknaden nuförtiden verkligen ett så stort problem? På frågan om vad hon själv skulle göra om hon var president för en dag svarar Goldin torrt att hon inte är “någon policy-människa”.
Det största som hänt för hennes ämne på sistone tror hon inte har varit en politisk förändring utan en teknologisk: under pandemin insåg företag att skicka sina anställda jorden runt faktiskt sällan är nödvändigt, och de minskade kraven på fysisk närvaro gör att kvinnor kan få den flexibilitet de ofta vill ha utan att halka efter lika mycket. Jag skriver detta medan jag ammar och hoppas hon har rätt.