Varning: Texten kan komma att gynna SD
Jag skulle vilja be att få placera ut en liten varningstriangel direkt. Den här texten kan komma att gynna Sverigedemokraterna. Det mesta tycks göra det just nu och vi är många som förtvivlat gärna vill förstå varför.
Hur kan en politisk rörelse med rötterna i 90-talets nynazism få fäste i snälla Sverige?
När diverse opinionsmätningar slog ner i augustisolen för ett par veckor sedan var mätinstitutens analytiker snabbt ute och lugnade:
Det är givetvis inte så att 25 procent av svenskarna har gått och blivit rasister på bara några år. (Sådant har ju till exempel aldrig skett på andra platser i historien, tänker man.)
Däremot, tolkades det från höger och vänster, är det hög tid att ta ”folks oro” på allvar.
Den omvittnade SD-oron är ganska vag i konturerna, men den antas bland annat kicka in när det skjuts på öppen gata i Malmö och när fabriksjobben läggs ut på entreprenad i Kina. Världen snurrar för fort, så man röstar på ett parti som låtsas kunna vrida tillbaka klockan till innan allt det jobbiga började.
Det är en ganska bristfällig analys, men den äger sin mänskliga logik och lämnar hopp om att vi kan lappa ihop landet.
Oroskänslor är lättare att sympatisera med än regelrätt rashat och brist på empati.
När SOM-institutet undersökte och djupintervjuade SD-väljare nyligen kom dock teorin till stor del på skam. Sverigedemokrater är varken mer arbetslösa eller oroligare att förlora sitt jobb än genomsnittssvensken. Inte heller i ordets ursprungliga betydelse skiljer SD-väljaren ut sig. Hen uppger sig vara lika ”nöjd med livet” och lika ofta ”glad” som resten av väljarkåren.
Det är först när vi kommer till kärnfrågan som SOM-institutet hittar SD-väljarens grundläggande avvikelser och det handlar, sitter ni ner nu, om invandrarfrågan.
Men inte, som många av oro-teorins anhängare förfäktar, bara om hur Sveriges ekonomi ska klara kommande flyktingströmmar. Bättre upp: Mer än åtta av tio SD-väljare instämmer i påståendet att invandringen är ”ett hot mot svensk kultur och svenska värden”.
Man skulle kunna dra några historiska paralleller här. Jag skulle exempelvis kunna argumentera för att idén om den egna kulturen som något über alles stående har fått värre konsekvenser för Europa än något annat.
Men jag skulle göra det för döva öron. 93 procent av Sverigedemokraternas väljare tror ändå inte att etablerade medier berättar sanningen.
Och där har vi vår väljarprofil: Förvärvsarbetande och medelglad, men rejält konspiratorisk och med den fasta övertygelsen att andra kulturer hotar den svenska.
Det är ju inte utan att man känner viss oro.
WOW
Jan Guillou chattade med Aftonbladets läsare och berättade att han är hälften så rik som Henning Mankell och dubbelt som rik som Leif GW Persson. Vem som har störst sandlåda återstår att se.
WTF
”Stoppa tjuven!” ekade det på gatan i Gloucester där Catherine Perrill, 21, promenerade med väninnor. Perrill, som är rugbyspelare, satte in en tackling på den flyende mannen och gränslade honom på gatan tills polisen kom och fann en stulen ring i hans ficka värd drygt 8 000 kronor.