Så fort bidragen minskar tjatar kulturfolk om dråp

Regeringen drar ner på anslag till studieförbund. Utbildningsminister Mats Persson (L). Arkivbild.

När regeringen i sin senaste budget meddelade att studieförbunden ska få mindre pengar i bidrag blev det förstås protester.

Ordet dråpslag smattrade över tidningsläsare, radiolyssnare och TV-tittare dagarna efter budgeten.

Vuxenskolans chef Johan Fyrberg talade om ett ”dråpslag för folkbildningen”. Allehanda företrädare för de studieförbund som är beroende av statsbidrag förenade sig med Fyrberg och ropade ”dråpslag”.

”Chock och oro” spred sig över landet. Inte bara studieförbunden gick hädan utan hela landsbygden fick ett ”dråpslag”. Kulturen i Västerbotten dog dessutom två gånger eftersom den avled en gång för sig och sedan tillsammans med resten av glesbygden.

I denna kakofoni av död och förintelse förstod det diminutiva Rättvisepartiet Socialisterna att man måste inskärpa allvaret för att höras och tog livet av allt och alla. Budgeten var ett ”dråpslag mot välfärden, folkbildning, naturvård och klimat”.

Om man ska tro alla dessa debattörer, politiker och folkbildare finns inget kvar. Allt har dött runt oss.

 
Den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller lär ha sagt att varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Möller dog (”på riktigt” som man säger med debattens senaste meningslösa modeord) år 1970, 86 år gammal.

Få av dråpslagsdebattörerna tycks ha haft Möllers ord i tankarna när Riksrevisionen förra året publicerade en rapport om studieförbunden. Redan 2019 upptäckte flera studieförbund att de hade utsatts för systematiska bedrägerier av lokala föreningar på Järvafältet i Stockholm. De fick betala tillbaka 39 miljoner kronor.

Efter det gick Riksrevisionen ut brett. Man granskade 370 arrangemang våren 2021. Hälften av dem hade fått pengar utbetalade trots att de inte lämnat in vettiga underlag.

Cirkelledare hade fått ersättning för lokalhyra trots att undervisningen bedrevs på distans och någon lokal därför inte brukades.

Föreningar fick ersättning för hyra i fastigheter de själva äger.

Ersättning betalades ut till kamratcirklar för bensin och diesel, mat och annat privat.

Riksrevisionen konstaterade i rapporten att det är stor ”risk för att statsbidraget går till annat än folkbildning”.

Hördes några rasande rop om dråpslag förra året? Om stölder och bedrägerier där skattebetalarna får betala? Om det skandalösa i att stora delar av pengar som ska gå till folkbildning hamnar hos yrkeskriminella och mindre nogräknade vardagstjuvar?

Inte vad jag kan minnas.

 
Regeringen vill nu sänka bidragen till studieförbunden med sammanlagt 500 miljoner kronor över en treårsperiod, från 1,8 miljarder kronor till 1,3.

Förlusten av de 500 miljoner som regeringen vill minska bidragen kanske inte ens behöver märkas? Om studieförbunden slutar dela ut pengar till folk som inte ska ha dem?

Protesterna mot de minskade bidragen kommer främst från vänster. Den lilla vänster som fortfarande finns kvar i Sverige krymper för varje protest den framför och varje banderoll den höjer.

Den breda vänstern sällar sig till den gamla sektvänstern genom att utstöta skrik och förfäran medan högern fångar upp väljare genom att driva verkliga frågor.

Vänstern låtsas att folkbildningen dör när bidragen minskar.

Högern agerar och har under flera decennier blivit allt starkare. Det där har sossarna fattat som nu åker på studieresor till Danmark för att finna en politik.

Å andra sidan spelar inget av detta någon roll längre. Allt är ju dött, borta, utplånat efter att ha utsatts för dråpslag efter dråpslag och dött, återuppstått och dött igen.

Precis som vänstern vilken kvävs till döds i ett rum fyllt av klyschor.

Följ ämnen i artikeln