Dags för sd att ta plats i riksdagen?
Jag vet inte om det gäller särskilt många, men det gäller i alla fall en hyfsad del av dem som sitter och snickrar ihop texter, tv-sändningar och radioprogram. Gulpet över Sverigedemokraterna, alltså.
En opinionsundersökning placerade ju Sverigedemokraterna i riksdagen häromdagen. Om folk faktiskt röstade som de påstår att de tänker göra, när en extraknäckande student ringer och stör mitt i Melodifestivalen.
Och över det offentliga Sverige gick ett kollektivt gulp.
Man har förstås stött på sina sverigedemokrater, både före och efter de började städa. En del har varit jugend med uniformsmössor och armbindel. En del muttriga farbröder och tanter. På sistone har det varit grabbar med fyrkantiga glasögon, radhusrondör och Dressmannkostym.
Och man har följt klyvningarna i mer eller mindre nazism, kängor eller loafers, renlärighet eller anpassning, som slutat i det här gänget, med doft av gillestuga och bruksvissla.
Det är en ganska trist samling. Skulle Jimmie Åkesson bli statsminister på måndag, skulle det säkert bli lika otrevligt som det blev om Lars Ohly fick fria händer. Så visst, man begriper gulpet.
Å andra sidan. De här människorna som säger att de tänker rösta på Sverigedemokraterna, vad är de för ena?
Antagligen rätt hyggliga människor. Lite småsura och bittra. Mer förbannade över att deras cyklar blir stulna än över att föräldraförsäkringen inte är kvoterad. Inte så intresserade av den lyckobringande globala liberalstaten utan mer av att det inte borde klottras så förbannat i den egna hembygden.
Och, förstås, misstänksamma mot alla utsocknes.
Inte så visionärt. Omodernt. Vulgärt. Men så svårt att begripa är det väl inte, det heller.
Låt oss säga att de faktiskt utnyttjar sina demokratiska rättigheter att rösta på ett sunkigt parti. In i riksdagen. Och sedan då?
Om man ska gå efter det där kollektiva gulpet vore det början till slutet för all anständighet och humanism. Första steget in i Katlagrottan.
Jag vet inte om jag tror på det. Det mesta skulle nog fortsätta som vanligt, även om det krävdes en ny slags koalition. Möjligen skulle det bli en och annan het debatt i riksdagen, för en gångs skull. Och när man tänker på saken: om folk nu tycker som de gör, vore det verkligen så läbbigt att prata om det? Till och med i riksdagen.