Tack Simone för att du enade vår nation

Jag har suttit i ett veritabelt korsdrag i Paris de senaste dagarna. I nordvästra Frankrike drog stormen Christian in och i Sverige gjorde Simone, som i Storbritannien fick namnet St Jude, äntligen ­efterlängtad entré i måndags kväll.

The Guardian sorterade artiklar om ovädret i en liten blänkare på sin hemsida, franska medier var marginellt mer entusiastiska, medan svenska nyhetsmedier dominerades av Simone, redan innan hon kommit till stan. När hon väl frustade in över västkusten var vi förberedda och taggade till tänderna.

Vi hade snackat upp, vi ­hade chattat, vi hade kort och gott laddat för årtiondets väderresa - här skulle det hållas i hatten.

Vi älskar att prata väder i Sverige, brukar det heta. Frågan är om vi inte älskar att prata om oväder ännu mer. Bland de olika nordiska meteorologiska instituten var det bara SMHI som på allvar räknade med att ­Simone skulle bli en regelrätt storm.

Så storm fick det bli.

Aftonbladet rapporterade till och med om ”kaosstormen” (till skillnad från lite mer försynta stormar som passerar utan att göra för mycket väsen av sig, får man anta) och i nyhetsajternas chattfunktioner kunde allmänheten berätta om hur träd gick av på mitten i Falkenberg och hur cyklar flög runt i Hyllinge. De som ännu inte hade upplevt stormen konstaterade hoppfullt att ”här på Hisingen är det ännu lugnt, men det lär vara annorlunda om några ­timmar”.

Och det blev ett visst ­tumult den här gången ­också, några hushåll är ­antagligen fortfarande utan el i dag. Men på många håll blev det inte riktigt så bra som vi hade hoppats. Några takpannor flög och så var det bra med det.

Och vi kan inte låta bli att bli besvikna.

För vi har ju inte så mycket att enas kring som nation längre. Sedan on demand-tv gjorde entré i de svenska hushållen och man kan ­kolla på ”Skavlan” precis när som helst får man ta ­vara på tillfällena.

Vi har Melodifestivalen på våren, ibland ett fotbollsmästerskap på sommaren och, med lite tur, ett rejält oväder på höstkanten.

Det är de enda tillfällena då Sverige fortfarande stannar.

Det är Simone som är den nya Ingemar Stenmark.

Följ ämnen i artikeln