Får vi se Bildt i långklänning?

Kenya, köttfärs, till och med toplessfeminister i kommunala badhus: allt har de senaste dagarna överskuggats av utrikesminister Carl Bildts val av kavaj på Grammisgalan.

Få samtal handlar om något annat än den exklusiva sidenkavajen med de jättelika, grön-gula råttorna. Folk samlas i klungor på gatorna för att förundrat studera bilderna. Spontana ordväxlingar utbryter på bussar och tåg, torg och kaféer. En del skrattar hysteriskt, andra uppfylls av ett primitivt raseri.

Själv tänker jag på John Cornbury Hyde, den tredje earlen av Clarendon – eller till och med på ”Mad Jack” Mytton – och känner ett spirande hopp.

Clarendon skickades 1702 av sin kusin, drottning Anne, som guvernör till New York. Där uppträdde han i dyrbara sidenklänningar, med matchande skor och solfjäder. De som frågade honom varför, fick svaret att han representerade en kvinna och ville klä sig passande för uppgiften.

Möjligen har Bildt resonerat på ett liknande sätt, då han fastnade just för en sidenkavaj med råttmotiv. Vi vet trots allt att känslorna mellan Bildt och den han representerar, statsminister Fredrik Reinfeldt, inte alltid varit varma.

Det kan vi lämna till de politiska analytikerna att reda ut. Det centrala är att en kavaj av det slaget tyder på ett visst mått av egensinne.

Vilket för oss till ”Mad Jack” Mytton.

Mytton drack regelmässigt fem flaskor portvin till frukost och botade en gång en envis hicka genom att sätta eld på sin nattskjorta. Han iakttogs springa naken genom snön, i jakt på en anka. Vid en middagsbjudning kom han ridande in i matsalen på ryggen av sin tama björn, Nell. Ett av hans vanligare fritidsnöjen var att klä ut sig till stråtrövare och råna sina middagsgäster, då de var på väg hem.

Så vitt jag vet har ingen ännu sett en naken Carl Bildt jaga ankor, oavsett årstid. Sannolikt skulle Östermalms stadsdelsförvaltning ha synpunkter om han skaffade sig en tam björn. Men ändå, hoppet finns där.

Är det orealistiskt att drömma om Carl Bildt i långklänning med solfjäder, till nästa Nobelfest? Är det en övertolkning att anta att svenskt samhällsliv äntligen välsignats med en egen excentriker?

Kanske. Men dignitärer på besök i det bildtska hemmet gör under alla omständigheter klokt i att se upp för stråtrövare i råttkavajer på vägen hem.

Följ ämnen i artikeln